Aftonbladet – 13 april 1865, sida 3

i d Domhafvanden ställde upprepade frågor på honom, om han ej misstagit sig, om han kunde taga på sin ed, att det icke varit i andra vagnen, 0. 8. v., hvartill vittnet först bestämdt svarade nej, men sedermera på domarens ytterligare fräga, om det icke varit i den andra vagnen, slutligen svarade: Jag tyckte, att det var den tredje eller fjerde vagnen; men jag vill ej bestämdt säga det.? Domarens frågor, om karlen händelsevis icke sprungit fram och tillbaka i vagnen, besvarades dock af vittnet med ett bestämdt: nej, han sprang framifrån och bakåt. Savidt vittnet observerat voro de fyra eftersta vagnarne låga som vanliga grusvagnar. Hr Gasslander anhöll att vittnet måtte tilltrågas om, huru mycket vittnet sett at den springande karlen, för att derigenom möjligen utröna vagnarnes höjd, hvartill vittnet genmäide, att såsom det förefallit honom, hade karlen varit synlig till ungefär vid knäet. På fråga om vittnet sett hvart karlen, som sprang i vagnarne, tog vägen, då tåget tramkom till stationen, svarade vittnet nej. Vittnet angat för öfrigt tidskilnaden mellan tågen till vid pass 10 å 12 minuter ; men ville ej taga detta på sin ed. Hr Staaff anmärkte, att Sjöberg redan vore öfverbevisad om en osanning, då han pästått, att han icke lemnat sin post ifrån det att tåget nedgick på utförlutningen. (Såväl under atgilvande af detta vittnesmål som under de följande, tilläts bromskarlen Sjö berg, hvilken vittnesmålen gällde, att vara inne 1 tingssalen). Hustru Kristina Nilsson var särdeles munvig och pratade om hvarjehanda, som icke hörde till saken. Men med alteende derpå berättade hon, att hon stätt på den invid Björnbergs bod. då ordinarie-taget, som gick tort, passerat förbi. Deretter hade hon gått in i boden och räknat till sig tör 2 rdr bröa och skorpor. Sedan detta var gjordt, hördes extra-tågets signaler, då hun sprang ut ur boden och säg äfven detta tåg passera förbi. Pa traga om hon sett någon springande karli eftersta vagnarne, svarade hon: nej, taget gick så fort, att jag knappt fick ögoniäste derpå. Tillspord om hvilket tåg gick tortast, påstod hon, att det varit det ettersta. Hon tog på sin ed, att tidskilnaden mellan tågen varit minst en qvart. Domh. Det är lång tid det. mycket en qvart är? Vittnet. Ja, nog vet jag det alltid. Jag stod länge inne i boden och rörde i brödet; och det dröjde, innan jag fick välja ut hvad jag vilie ha; så nog var det minst en qvart. Jonas Frans Jonasson hade befunnit sig på Björnbergs gard, hvilken ligger ett stycke otvan10r grindane, på sidan om landsvägsötvergangen. Emellan forsta signalerna och ull dess 1å yet hunnit ned ull nämnda vägöfvergång bade så lang tid törflutit, att vittnet ansåg sig myc ket väl ha hunnit springa ned till stationshuset. Då exta-täget passerade förbi strax inpå grindarne, såg vittnet en af bromskarlarne skrufva till bromsen, men kunde ej med visshet säga i uvilken vagn karlen stått. Domh. Hvar är allmänna åklagaren? ?Ute, svaras bland åhörarne. Domh. An löjtnant Bergström då; är han också utgången? Tingsvaktare, kalla in allmänna åklagaren! (Hr Bergström inkommer från ett yttre rum och ställer sig på dörrtröskeln i den aflägsnaste delen at den stora tingssalen.) Domh. Löjtnanten skall väl hålla sig inne vid handläggningen af ett mål, i hvilket löjtnanten är svarande part, eller också säga tll om löjtnanten önskar aftlägsna sig. Hr Bergström uppgitver, att han har något att skrilva och anhåller att få aflägsna sig på 2 minuter. Domh. Skallrätten sitta här och vänta under tiden? Den kan icke höra vittnen i parternas trånvaro. Allmänna åklagaren inkommer nu och intager sin plats, uppgilvande på domarens fråga. att han aflägsnat sig i och för tjensten. Domh. Men man bör åtminstone anmäla sådant förut. Adolf Fredrik Elmgren svarade tillfrågad om hvad han sett: Jo, jag såg dem bromsa ända in på bangäården. Närmare hörd öfver detta yttrande, berättade han, att då extra-täget inkommit på bangården och belann sig mellan pumphuset och platttormen, ubserverade han en af bromskarlarne tillskrutva bromsen; men kunde icke bestämdt angilva i hvilken vagn det varit. På domhafvandens fråga om vittnet kunde taga på sin ed, att bromsskrulven rört sig. senmäldes, att den vreds omkring minst et hvarf. Nils Pettersson, hvilken hade tjenstgjort son eldare på proftåget den 18 Mars, uppgaf att detta kördes med iakttagande af större torsigtigsetsmått är vanligt; ansäg väderlekens verkan på tågen den 23 December och 18 Mars ha varit enahanda. Vid förra tilltället hade skenorna varit halare; vid senare tilltället deremot hade det snögloppat, så att snön kommit emellan ujulen och bLromsarne, hvilket hindrat bromsarnc att verka: fullkomligt. Om bromssignalerna ec; atlydts vid protiäget, skulle detia sannolikt ej sunnat hejdas torran vid plattiormen; men nå sot förr om tenderbromsen gjort full nytta. På tråga om vittnet hört meningen vara att prottåget skulle stanna utom grindarne, sade sig vittnet. endast kunna upplysa hvad Lundaii sagt, eller att man skulle kora så, att tåget kunde stoppas hitom vexeln. Drängen Johan Jouhansson berättade, att han som stått på Björnbergs gård. sett en af bromssarlarne, hvilkendera kunde han ej säga, sysslc ned bromsen, då taget var tätt inpå grindarne. Huruvida bromsen gick omkring, hade vitet emellerud ej observerat. Härmed artsluvades vittnesförhören och Sjöberg vörekallades. Domh. Sjöberg har stått inne hela tider och hört hvad vittnena sagt. Hur förhåller det stig härmed? Sjöberg. Jag stod och arbetade med bromsen dera ganger; men att han gick omkring, kan jag aldrig förmoda?. an förnekade på det bestämdaste, att ha gåt: ram eller tilibaka i vagnen eller sprungit deri: mimen hade vid ett tillfälle lutat sig ut öfver vagnens sida, för att titta på hjulen, då bromsen belanns så hårdt tillskrutvad, att hjulen stodo stilla. Hr Gasslander omnämnde att, för att få utnt förhällandet med rocken, hvilken blitvit observerad hängande ötver sista vagnens kant, var vittnet Holmqvist tillstädes. Han förekallades och vidblef, att han sett rocken ligga på sista vagnen. — Sjöberg har påstått, att han lagt den på näst den sista vagnen, uppgiivande nu ytterngare angående denna omständighet, att han. då sammanstötningen egde rum, fallit omkull; men genast sprungit upp och då aftagit sig rocken, som han kastat öfver bromsvetven 1 näst den sista vagnen. Hr Staaff hemställde nu till allmänna åklagaren om han icke ansåg lämpligt att Sjöberg trån viltnenas sida öfverflyttades på de anklagades. antörande såsom stöd häri Sjöbergs ställning till och egna intresse i målet ; hans uppgitt, att han icke hört signalerna; den omständigheten att hans första pästående det bromsen blifvit, så hårdt den kunde, tillskrutvad i uwtörlutningen ej stode i ölverensstämmelse med det svätvande i hans nu hafda uppgift, att han icke kunde förmoda, att bromsen, sedan tåget inkommit på bangården, gått omkring; vittnenas utsago om den springande kärlen o. s. v., anmärVet vittnet hur