Aftonbladet – 12 april 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne delar. AF Jose Mårmol). Amalia gick mot dörren och var i begrepp att öppna den då Daniel ropade henne tillbaka. Ett ögonblick, Amalia, hvar finnes papper och bläck ?? ?Derinne i kabinettet.? Godt, jag skall sjelf uppsöka hvad jag behöfver. Daniel tog ett ljus och gick direkte genom sin kusins sängkammare in i hennes toilettrum, der han på allt hvad han vidrörde I mnade spår af blod. Oh! tänkte han, då han, under det han tvättade sina händer, fick se sin bild i spegeln, ?om Florencia nu finge se mig, skulle hon bli ändå mera rädd än när jag försöker stjäla en kyss af henne, och springa undan ända till Pampas! Godt, fortfor han och torkade händerna på en pråktig linneduk från Tucuman, här står ju vinbut.Jjen, hvarur Eduardo fick sin styrkåryck. Jag behöfver minsann också en sådan. Och med dessa ord fyllde han en rikt förgylld tekopp, som stod på toilettbordet, med det röda vinet, som gal det genomskinliga porslinet en svag purpurskiftning. Derpå begaf han sig till kabinettet, satte sig vid det lilla skrifbordet och skref i hast tvenne bref, hvilka han omsorgsfullt försegiade. Då han åter inträdde i salen, der Amalia och Eduardo utbytte några ord angående nattens förfärliga tilldragelser, öppnades matsalsdörren al en gammal man, med alldeles hvitt hår och skägg, som vördnadsfu:lt stannade inom dörren med hatten i handen. Han kunde ej dölja sin öfverraskning vid åsynen af Daniel och af Edu4) Se A. B. nr 83 och 84.