Aftonbladet – 12 april 1865, sida 2

ardo, som öfverhöljd af blod, hvilade på soffan. Jag tror Pedro, sade Daniel, att niej är ovan vid åsynen af blod eller förskräc kes derför. Min vän der har blifvit farligt särad af några band ter, som öfverföllo oss. Närma er, Pedro. Huru länge tjenade ni under min onkel, öfverste de Saenz, Amalias far? I fjorton år, sefior; från slaget vid Salta till slaget vid Junin, då öfversten stupade och dog i mina armar. Hvilken af de generaler, som den tiden förde befälet, var mest omtyckt, Belgrano, San Martio eller Bolivar?4 Belgrano, seiior. Godt Pedro; i Amalia och mig har ni här öfverstens dotter och brorson; der ser ni en brorson till general Belgrano, och vi alla tre behöfva er hjelp i detta ögonblick.t Sefior, jag kan icke erbjuda er mera än mitt lif, som alltid står till tjenst åt min öfverstes och min generals barn och fränder. Jag tror det, Pedro; men här behöfves icke blott mod utan klokhet, och framför allt tystlåtenhet. Ingenting vidare, eenor?4 Ingentiog vidare, Pedro. Ni får ej väcka eller tillsäga någon af era kamrater, utan ni går till stallet, sadlar en häst och leder honom till porten, med så litet buller som möjligt; ni påtager en kappa och kommer tillbaka hit. Veteranen lyfte handen till högra tinningen, som om han stätt framför sin general, och gick för att utföra hvad man befallt honom. Fem minuter senare hördes den stora porten knarra på siva gångiern och hästhofvar slå mot marken. Derpå inträdde Pedro i galongen, denna gång iklädd sin oncho. Vet ni, Pedro, hvar doktor Alcorta bor? Ja, sefior. Näåväl, begif er dit; klappa på hans port tills den öppnas, lemna detta bref, och me