Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

ur hans händer och tog af på närmaste gata. ?Daniel?, sade Eduardo, ?mitt hus är stängdt. Min betjent hade fått befallning att icke sofva der i natt. ?Du tror väl ej att jag ämnar promenera med dig genom gatan Cabildo, der tjugo lyktor skulle belysa oss och våra blodiga kläder ?? ?Godt ; men vi få ej heller stanna hos dig?? ?Andå mindre, Eduardo; jag tror aldrig att jag förr i mitt lif begått någon riktig galenskap, hvarföre skulle jag just göra det nu?? ?Men hvart för du mig då?? Det är min hemlighet tillsvidare. Men gör mig inga vidare frågor, du måste tala så litet som möjligt.? Daniel kände att Eduardo vacklade och i nästa ögonblick föll han äteri en svimning, som dock lyckligtvis icke räckte så länge. Då man uppnått gatan Recouqvista, begaf sig Danieliriktning åt Barracas genom en mörk och öfvergifven gata, vid hvilken inga bostäder, endast magasmer och förrådshus voro belägna, ned till den ensliga och branta Marcåsgatan. Denna gata är äfven vid dagsljus föga besökt och nu kunde Daniel nästan vara viss på att der ej påträffa någon lefvande varelse. Också uppnådde han Barracas utan att störas af något hinder eller möta någon menniska. Han stannade utanför ett stort hus, som läg temli gen aflägset från vägen, och sedau han öf. vertygat sig att ingenting hördes eller syntes i närheten, sade han till Eduardo: Nu äro vi i säkerhet.? ?Hvar?? frågade Eduardo, med sveg stämma. Mär, svarade Daniel och red fram till huset ur hvars fönster försedda innanför