Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

ts sluttaande branta höjderna. Denna uppigrunadning fortgår med stormsteg, och hoes I tar, satt om ej — hvilket synes föga sannolikst — kraltiga mått och steg vidtagas, utli en ej särdeles aflägsen framtid förvandla Is I Carernagen, kring hvilken staden tätt sluter m I sig, till ett träsk. Mera djupgående fartyg ankrea längre ut på redden, vestnordvestes I vardtt hän från staden. Hela öns befolklelning uppgår för närvarande endast till om kring 2700 å 2800 personer, hvaraf de ö eI verskjutande hundratalen belöpa sig på Gus stavin. Landtbefolkningen — till större denllen af franskt ursprung, och återstoden snegrer eller någon komposition af hvitt och ir svart, med den ena eller andra färgen mer es J eller mindre öfvervägande — sköta, hvar afamilj för sig och utan biträde af legdt araI bete, den i ytterst små bitar klufna jorden, u på hvilken man sedan amerikanska krigets u lutbrott förnämligast och med stor fördel le Jodlar bomull, som numera är den vigtigasta af öns exportartiklar, hvilka föröfrigt 2J utgöras af ananas, lemoner, fjäderfän och te något boskap. Franska är landtbefolknin2, I gens äfvensom en stor del af stadsboernas a Ispråk. Tvenne katolska prester — en på rIlandet och en i staden — äro själasörjare ej för denna del af befolkningen. Eget nog lönas de af franska regeringen, och anses, n för att detta skall kunna gå för sig, såsom s tillhörande presterskapet på den franska eldelen af den närliggande ön S:t Martin, som de likväl endust besöka, för att lyfta sina (qvartaler. Vi hade nöjet att hos guvers nören, först vid en större dejeuner och yttere gare på en bal Carlsdagen, göra dessa håda tonsurerade herrars bekantskap, och elde tycktes rättfärdiga det goda namn de ujhade om sig bland den med dem i religiöst ehänseende olika tänkande delen af ön. ins vånare. Ingen protestantisk prest tinnes på -lön, och, hvad än värre är, för tillfället 1lej heller någon Jäkare, sedan den, som r fanns, för någon tid sedan aflidit. Stadsbefolkningen är af temligen brokigt ur? Isprunsg, men det engelska elementet är dock Å hos dcen mera burgna delen deraf det mest löfverwägande. Tjensteoch arbetsfolket utJgöres uteslutande af negrer eler personer lar blandad hvit och svart härkomst. Den minsta soupgon af negerblod hos en person eller ifamilj är nog att för den stänga enItren till de hvitas sällskapslif. S:t Barths lär dock häri kanske något mindre absolut län de flesta andra ställen, der slafveri fordom funnits. Endast 6 eller 7 personer — svenska kronans tjenstemän deribland inberäknale — tala svenska, och det är ett högst sällsynt undantag att på ön födda personer förstå vårt språk, äfven om deras far är svenskt. De flesta boningshusen i Gustavia äro af trä, ehuru äfven åtskilliga tegelstenshus linnas, mycket låga, för att ej lida af orkaner, ssamt ha åtminstone vurit hvitmålade. Få ha. fönster med glasrutor, utan endast gröna. spjeljalousier, om kunna efter behof stänga ute sol och släppa in luft, båda nödvälndiga egenskaper på ett ställe, der temperaturen vexlar mellan ett minimum af 220 occh ett maximum af 359 i skuggan. Under vårt uppehåll vid S:t Barths från den 23 Januari till den 6 Februari, d. v. s. kallaste årstiden, varierade värmen mellan 239 och 309. Den iilla skansen Gustafsvärn, som ligger på en höjd nordvestvardt om staden, tyckes egentligen ej vara till nytta annat än som salutbatteri och en plats att hissa ! svensta flaggan på; ty några allvarsamma ansprik på att förtjena namnet fästningsverk har den väl näppeligen. Dess be-l Istlyckting utgöres af en samling gamla ka: noner al diverse små kalibrar, tullt goda nog för den befattning de ha att fylla. l Garnisonen återigen, hvaraf endast en tredjedel. tjenstgöri sender, består af 21 fransktalandde hvita, hvilka, måhända fregattens dervarro till ära, gingo iklädda svenska, blål vapenrrockar, en föga lämplig uniform på ! ett stiälle med nyssnämnda temperaturför! hållamniden. Tunna bomullseller linneklä-1 der uttgöra annars den vanliga drägten, och! man har det oaktadt svårt att hålla sigt sval. Den, som ej af göromål dertll ovil korligen tvingas, undviker gerna att utsätta 1 sig för solen mellan 10 och 4 på dagen, ! och timmarne närmast efter dagnivgen samt! omkring skymningen äro de, under hvilka 4 man egentligen kan röra sig i fria luften. s Vi gjorde åtskilliga utflykter på ön, merändels till häst, ett sätt att färdas, som här, )! tack vare den egendomliga pasegången hos! öns hästar, är särdeles behagligt. Något! åkdon såg jag ej på Barthelemy. Den rika 1 tropiska växtligheten gör att nästan allai icke odlade ställen äro täta snär. uti hvilka s hotande kaktustaggar helt och hållet betar en lusten att söka intränga, äfven då, som 1 ofta Imänder, de vackraste blommor väcka k t 1 E 6 f Y g j E 6 r D d c vv ens lyrstnad. Som jag nämnt är ön skoglös; men man får ejj derföre tro att den helt och hållet saknarr träd; tvärtom träffar man uti dess trädgåårdar de flesta af zonens prydliga och nyttigga trädslag. På landsbygden återigen ser maan mera buskväxter än egentliga storväxta . träd. Små dungar af kokospalmer anträflflas dock allt emellanåt, och accacier af flerra arter äro äfven allmänna. Otaliga ödlor kila i hvarje ögonblick mellan stenarne,, och för nordbon utgöra de små förtjusande colibris, som, liksom hvilande i luften, så snabba äro slagen af de små vingarne, suga sin näring ur blomkalkarne, en 8 verklig ögonfröjd. Då skymningen inträ-2 der, uppstämma otaliga syrsor sin sång, lik8 som för att prisa natten mellan tropikerna, med dess milda, rena luft, dess svalka och dess stjernklara himmel, com förefaller vara en hälften närmare än i norden, och på I hvilken. iemte vår egen hemisfers konstel-)uå!