Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

UTRIKES. TYSKLAND. I preussiska representantbuset framlade krigsministern den 5 dennes ett lagförslag -Jangående utomordentliga bevillningar för marinen. Behbofvet af preussiska murinens lutvidgning erkändes öfverallt; tör de närmaste sex åren behöfdes 19 millioner thaler, hvaraf de tio borde anskaffas genom län. Förslaget atsåg emellertid blott uppfyllandet af de mest trängande behofven, såsom hamnanläggningar och anskafining af örlogsfartyg. Preussen besitter nu hamnar och är fast beslutet att behålla dem. Regeringen ämnar ej bygga någon hamn vid preussiska Östersjökusten, men de be ärda summorna voro nödvändiga lör de betästningar, som skola uppföras vid Kiel och Jaghes mynning. Försluget remitterades till ett särskildt utskott af 21 medlemmer. Reorganisationen af preussiska artilleriet skall vara afslutad till den 1 Oktober. Det kommer att bestå af 135 batterier (108 till fots och 27 r:dande) samt på fredsiot rekna 540 kanoner med anspenn. I krigstid ökas denna styrka med ytterligare 27 batterier om 4 kanoner, eller inailes 108 kanoner. Som bekant har det slesvigholsteinska partiet sökt att förmå opposiuonen inom kammaren att uppträda emot br Bismarcks politik, för att derigenom indirekt understödja augustenburgaren. En och annan bar också fällt ognlunde yttranden om regeringens politik, men någon verklig diskussion om slesvigholsteinsk : frågan kommer tillsvidare icke att ega rum, emedan den liberala majoriteten, enligt Korreep. Stern, beslutit att icke vidröra denna eak i kammuaren. Det skarpaste yttrandet i nämnda fråga har representanten Simson tillåtit sig, hvilken kallade annexionsplunen upprörande för det sedliga medvetandet och ansåg att Preussen, då det sände trupper till Hamburg säsom hjelpman-kup efter den stora branden 1842, med samma rätt kunnat behålla nämnde stad, som nu heriigdömena. Om man får tro ett telegram i Neue fr. Presse, har preussiska tegeringen föreslagit påfven att upphäfva erkebiskopsdömet Posen och Gnesen, som genom erkebiskop Przylaekis död blifvit ledigt, samt att införlifva biskopsstiften Pelplin och Breslau i ett nytt biskopsstilt Berlin. I Hessen-Kassel har regeringen åter förelagt ständerförsamlingen ett förslag till ny vallag, jemte förklaring att förbundsrätten gjorde en ändring i vallagen at 1849 nödtvungen samt att regeringen betraktade antagandet af detta förslog såsom grundvilkoret för en försonlig samverkun med ständerna. Men ej engång detta hjelpte, utan lagen afslogs. : ITALIEN. Från Rom berättas, att jernbanlinien från Rom till Correse, en gränsort på det påfliga området, blifvit den 1 April öppnad för den allmänna trafiken. Den 27 Mars rasade i Rom en förfärlig orkan, som gjorde stor skada på den till Civita Vecchia förande jernbanan. De på berget Posi förskansade stråtröfvarebanden hade försvunnit vid fransmännens antågande. : DONAUFURSTENDÖMENA. Från Bucharest skrilves den 4 dennes: I går innfunno sig alla kon ulerna hos fursten, för att på uppdrag af sina regeringar meddela honom, att fördragen måste upprättas i deras fulla omfång. Utrikesministern har af fursten fått i uppdrag att med Österrike afsluta en öfverenskommelse om flyktingars utlemnande. De kyrkliga rörelserna I Baden under ienevarande år. (Ultramontanernas f rsök att störta den liberala ministåren och nya fol lelagen. — Deras ,vandrande kasinon. — Folkuppiräden. — Stort nederlag. — Öfverkyrkorådet — Schenkel. — Lacliga trosbekö get. — Eyrkoböckerna. — Bian ktenskaps konlessionella baraupplostran. — Prestsällskap ) De stora kyrkliga reformer, som under de sednaste fem ären blifvit i Beden genomförda, göra detta land synnerligen och framför ala enmärkningsvärdt, då man vill undersöka de nyare religiöst-politiska åsigternas hållbarhet och följder 1 praktiskt ufseende. Mycket är dervid attinhemta både till uppmuntran och varning. Hvad som synes otvifvelaktigt är, att den siora allmänheten med stigande bifell omfattar reformens sak, i samma mån som hierarkien söker undergräfva den. Särskild! enmärkningsvärdt är, att den katolska befolkningen, som utgör ej mindre än två tredjedelar af bndets inbyggare, tycks alltmer sluta sig till den liberala ministåren och framför allt i folkskolefrågan visat sig hylla densamma, trots presternas outtröttliga bearbetningar. Också lär det vara Baden, som påfven i första rummet åsyftat med encykikans åskviggar. Sedan den nya folkskolelagen trädt i kraft och romerska kyrkan lidit ett stort nederlag vid valen till oriskolråd, började det ultramontana partiet ett formligt krig; från Freiburg organiserades det s. k. vandrande kasino, d. v. s. några partiets fanbärare eeammankallace än hit än dit möten, ill hvilka kringliggande ortens prester, dundrande på predikstoln, lismande i biktstoln, uppeggande qvinnorna, sättande skräck i folket genom absurda förespeglinsar att religionen vore i fara?, sökte simnandrifva så stora hjordar som möjligt. Jnderstundom kommo samlingar till siänd f 800—1000—1500-—180) personer; här kallade krigsropet mot skollagen, hvilket i orm af adress och deputation skuile framöras till storhertigen; så fick man ihop en