Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

gång; den smärta gestalten omslutes af er svart drägt som man skulle tro henne hafv: valt för att dermed upphöja halsens och ax larnes bländande hvithet, såvida ej tyget beskaffenhet visat att den var en sorgdrägt. Duniel närmade sig sin sköna kusin, 10g hennes liljehvita händer i sina, och sade: ?Amalia, du har ofta hört mig tela om en ung man,med hvilken jag står i hjertligaste vänskapsförbindelse. Du ser honom der, farligt sårad. Men hans sår äro offi ciella, äro Rosas verk; det är således lika nödvändig: att läka dem som att dölja och rädda honom.? Men — hvad kan jag göra, Daniel? frå-ade Amalia, djupt rörd, med en blick på Eduardo, hvars blekhet ökiades af hens svarta ögons glans jemte det svarta hårei och skägget. Huan såg nästan ut eom om han redan varit död. zDu skall blott göra en sak, Amalia; men först — tror du ej att jag älskar dig som den käraste syster ?? Jag har aldrig wviflat derpå, Daniel.4 Näväl, sade Daniel och berörde lätt med sina läppar den sköna kusinens panna, hvad du nu skall göra är att ända tills i morgon blindt lyda mina befallningar; i morgon blir du åter, som förr herrskarinna ö!ver ditt hus och öfver mig.? Befall och ordna huru du behagar?, sade Amalia; jag för min del förmår knappt tänka i detta ögonblick.? ?Min första befallning är att du sjelf, utan att väcka någon tjenare, bär hit en bägare vin med socker. Amalia svarade ej men skyndade in i ett annat rum att hemta det begärda. Daniel närmade sig nu Eduardo, som endades lättare sedan han befann sig i liggan de ställning och fick hålla sig stilla.