Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

Domh. Men vittnet har ju förrut sagt, att han stannade i näst den sista vagnern? Vittnet. Ja, som jag kunde tycka; men jag kan ej bestämdt säga det, för jaag observerade ej vagnarnes antal så noga. omh. Kanske han stannade: i femte, siette eller sjunde vagnen? Vittnet (som blef allt mer och: mer förbrylladt). Det kan nog vara möjligt. Domh. Kanske han blott spramg fram och tillbaka i en och samma vagn? Vittnet. Nej, han sprang baktut. Domh. Nä, hur är det nu? Vittnet. Jag såg en karl spriinga i vagnarne bakåt, men jag kan ej bestämmia vagnarnes antal, emedan jag mest riktade miin uppmärksamhet på lokomotivet. i Domhalvanden uppmanade ämnu en gång vittnena att hålla sig Till sanningem, emedan utredandet af denna sak vore af högsta vigt. Hr Staaff fäste uppmärksamheten på, att Björnbergs vittnesmål först varitt fullkomligt redigt; men att han sedan förvirrats af de till honom ställda fågorna, anförande: hr Staaff, att Sjöberg, för såvidt tvenne vittnen betydde mer än ett, blifvit beslagen med en wppenbar lögn i fråga om rocken och den plats, (der han lagt densamma. Domh. Herr Staaff bör taga sig tillvara för att tala om uppenbar lögn. Hr Staaff. Jag har påstått detta. för såvidt