Aftonbladet – 11 april 1865, sida 2

— Olyckshändelse. I Dalpilen berättas: I närheten af Strand i Wika socken tilldrog sig natten tillsistlidne tisdag en olyckshändelse, som, fasansfull sådan den nu aflopp, lätteligen hade kunnat blifva detta i ännu högre grad. Sagde natt nedbrann en å antydda ställe belägen s. k. grufsvuga, i hvilken 8 till 10 vid en närliggande, St. Kopparbergs bergslag tillhörig, grufva anställda arbetare hade sitt gemensamma sofställa. Stugan var sålunda afdelad, att grufarbetarnes kammare var belägen på ena sidan om förstugan och förmannens på den motsatta sidan. Omkring kl. 2 på morgonen väcktes arbetarne af häftiga, från förmannens kammare kommande rop att elden var lös. Gripna at törskräckelse skyndade de ur sina sängar och öpp rade dörren åt förstugan, dervid de möttes af I; gorna, som ögonbliic ligen slogo in i rummet, hvarefter arbetarne tvingades att i blotta linnet söka sig räddning genom fönstren. Hade de dröjt qvar ännu några få ögonblick, skulle de varit begrafna under det instörtande taket. Deras första göromål blef nu att utifrån öppna dörren till förstugan. Då detta lyckats dem, möttes de af en förfärlig syn. Jemväl här hade taket instörtat och midt ibland lågorna låg den redan lif löse förmannen. Deras försök att rädda liket undan elden voro fruktlösa; då man sedermera sökte i askan efter detsamma, återfunnos endast några brända benknotor. Antagligt är att förmannen, som äfven kunnat rädda sig genom fönstret, under sina bemödanden att väcka de sofvande grufarbetarne hunnen till förstugan, der fått det instörtande taket öfver sig. Grufstugan brann upp helt och hället, och med den arbetarnes på vinden förvarade kläder. Eldens uppkomst tros härleda sig från någon felaktighet i kakelugnsröret. Den på ett så ohyggligt sitt omkomne mannen, hvars namn är Måg Olof Andersson, efterlemnar hustru och tvenne barn, hvilka dock, såsom det säges, lyckligtvis icke befinna sig i torftiga omständigheter. ee