Aftonbladet – 10 april 1865, sida 3

MUSIK. MIl Signe Hebbe hade på sin konsert sistlidne lördags afton i De la Croix salong till inträdespummer valt Susannas sköna aria ur fjerde-akten af Figaros bröllopt, hvarpå följde en aria ur sVillars dragoner af Maillart, i hvilken sångerskan hade tillfälle att lemna många prof på sin förmäåga af en särdeles fin och elegant frasering, samt sjöng slutligen med ett lifligt och spirituelt uttryck åtskilliga svenska folkvisor, hvaribland Wermlandsvisan och ?När jag blef sjutton år?, hvarförutom mill Hebbe j mväl deltog med ml Lublin samt hrr Willman och Dahlgren i en längre vokalqvartett af Schumann, samt med hr Ar uoldson i en nätt dueit ur SLalla Rookh? af David. Att mll Hebbe för sitt i hög grad artistiska föredrag belönades med det lifligaste bi:all och förnyade frumropningar torde vi knappast behötva tillägga. I stället för den tillämnade basarian af Mercadante fillskyudade ett gynnsa I öde det stora nöjet att få höra en annan -ädan ur Det hemliga gil:ermålet? af Cimarosa, nemligen G-erommos, som i melo disk triskhet och Hiflighet, målande karak rakteristik och blixtrande humor ännu står oupphunnen af alla efterföljare i den lätta operabuffastilen, icke ens Rossini undanta gen. Hr Willman blef lifligt applåderad och :framropad för. sitt särdeles -utmärkia föredrag af denna aria, hvilken äfven genom sina inre egenskaper omisskänligen väckte ett synnerligt intresse och en märkbar sensation i salung n. Med anledning af. det iakttagna förhållande, att alltid. då någon sångnummer ur ofvannämnda opera förekommer på våra konserter, den emottages med synnerligt bifall af publiken, kan man väl med skäl undra på att det i åratal omtalade och tillämnade återuppsättandet af hela: operan icke kommer till stånd, då åtminstöne denna omständighet tydligt talar derför, om man också icke skulle vilja fästa någon uppmärksamhet vid hvad derigenom uträttades ij konstens och smakens intresse. Hr Books utförande af den ypperliga Spohrska violinkonserten utmärkie sig ge nom synnerlig klarhet, renhet och precision i de minsta detaljer, och tillskyndade den talangfulle violinisten mycket. bifall och framropuing. Lifligt erkännande tillvenn sig äfven fu Palm för en med värma i uttrycket föredragen aria ur Bellinis I Montecchi e Cupuleti?, hvari resurserna af sångerskans präktiga och omfångsrika röst tydligen ådasalades; äfvensom hr Svartz för sin deklamatin af Dikt och Musik? af Nicander samt Tegners Sång till Solent. Konserten, hvars båda afdelningar börjades med de vackra tonmålningarne: ouverturen till ?Hebriderna4 af Mendelssohn, samt Hågkomst från norska fjellenX af Franz Berwald, var mycket talrikt besökt och bivistades af drottningen, enkedrottningen samt hertigen af Östergötland.