Aftonbladet – 8 april 1865, sida 3

got att erinra. . 6:0. Hvad komiten föreslår i den syftning, att icke underofficer, befordrad till officer, må derigenom vid afskedstagandet gå i mistning af en högre pension för en lägre, nemhigen att, om vid atskedstagandet den pension, hvartill sådan officer då finnes berättigad, skulle understiga den, som honom tillkommit, derest han icke blitvit från underotficer betordrad, han då må uppbära den senare högre pensionen, sillar afdelningen obetingagdt, enär, särdeles under ett krig, saknaden af detta stadgande tilläfventyrs skulle menligt inverka på armåns tjenstbarhet, i det en af befordran förtjent underofficer sålunda skulle tvingas att, för bibehållandet af sin högre pensionsrätt, afsäga sig befordran. . 7:0o. Komiten har vidare föreslagit, att de lefnadsår, som böra berättiga till full pension 2 tjenstemannens grad? borde vid indelta armån och Wermlands fältjägarkår lämpligen. bibehållas lika med hvad som nu i detta afseende finnes stadgadt bland vilkoren för åtnjutande af förhöjd pension, endast med den förändring att åldersberättigandet till full pension i kaptensgraden må framflyttas från 50 till 52 år?; i sammanhang hvarmed komiten dock, på anförda skäl, hemställer att inom kaptensgraden den afkortade pensionen skulle få tillträdas redan vid 50 lefnadsår. Afdelningen kan icke undgå att anmärka, det en så obetydlig skilnad emellan lefnadsåldern för full och för afkortad pension otvifvelaktigt skulle föranleda att icke någon begagnade sig af rättigheten att afgå med afkortad pension. Atfdelningen är af den åsigt, att denna fråga bör lösas på det af komiten för ordnande af civilstatens pensionsväsende här ofvan under 4:de punkten, med tillämpning för armen, antydda sätt, och att åldern för afkortad pensions vinnande bör fastställas, för öfverstar 10, men för alla öfriga pensionsklasser 5 år tidigare än pensionsåldern, så att t. ex. en öfverste kunde med afkortad pension afgå vid 50; en kapten vid 45 och en underoificer vid 43 års ålder o. 3. Y8:0. Den till pension berättigande lefnadaåldern inom den öfriga armen, nu lika med pensionsåldern vid den indelta, anse komiterade, med afseende på tjenstgörimgens trägnare ber skaftenhet vid den förra, böra bestämmas, uti alla grader och i hvarje fall, 2:ne år lägre än hvad som vid indelta armån blifvit föreslaget; dock att härifrån må undantagas regementsoch kårchefer af öfverstegrad, hvilka, enligt komiterades åsigt, böra blifva berättigade till full pension vid samma tjensteålder inom hela armen?. I detta förslag kan afdelningen icke instämma, utan anser afdelningen för sin del, att pensionsåldern för samtliga officersgrader kan bestämmas lika för värfvade och indelta armen, enär statens anspråk i fråga om tjenstbarhet vid eftektiv tjenstgöring i fält torde för alla vara densamma, och endast i fråga om underbefälsgraderna den trägnare fredstjenstgöringen kan föranleda behofvet af en tidigare afgång från tjensten. 9:0. Tjensteåldern, på hvilken i en större mån bör inverka tjenstgöringens mer eller mindre ansträngande beskaftenhet?. anse komiterade, böra bestämmas längre vid den indelta armen och Wermlands fältjägarkär, än vid den öfriga armen, hvarföre komiterade i sådant afseende föreslå 30 år vid den förra och 25 år vid den sednare såsom kortaste tjenstetid. Vid hvad komitån sålunda föreslagit har afdelningen icke något att erinra. Afdelningen tror dock att stadgandet icke är af särdeles praktisk betydelse, så framt icke lefnadsåldern i samma mån nedsättes, enär inträdet i tjenst icke torde vid värfvade armån inträfta senare än vid den indelta. 10:o. Enligt den åsigt att det å statens sida må kunna yrkas, såsom säkerhet med armåbefälets tjenstbarhet. att en hvar må afgå fråm sin befattning åtminstone efter en viss tid sedam han blifvit fullt pensionsberättigad hafva komiterade föreslagit, att armens ölveroch underbefäl skall, äfven utan egen ansökan, tilldelas afsked. sedan de uppnått viss ålder, Detta förslag kan afdelningen icke, för sin del, biträda. Ett dylikt stadgande. som i äldre tider icke var för svenska armen främmande och obestr en är en garanti för afskiöjande från krigshären af dem, som enligt naturens ordning icke längre kunna, hvarken i krig eller tred, till effektiv tjenstgöring påräknas, afskaffades dock (genom . resolutionen den 21 Oktober 1696), betecknande nog, samtidigt med det nuvarande indelningsver ets ordnande af konung Carl XLI:te. Om pensionsbeloppen komma att så vida förhöjas, som nu är föreslaget, torde dess utom, derest en ändamålsenlig lönereglering föregått, detta stadgande vara mindre behöfligt. Frågan torde för öfrigt icke tillhöra antelet af de angelägenheter, som krigsbefälet har att behandla, likasom 36 regerings-lormen torde lägga hwmder i vägen för förslagets antagande. 11:o Sistnämnde anmärkning torde äfven vara tillämplig på förslaget, att den, som under loppe af 5 på hvarandra följande år varit af sjuklighet oförmögen att sköta sin befattning och fortfarande är det, skall erhålla afsked, hvilket Afdelningen för öfrigt finner billigt och för tjensten gagnande. Afdelningen anser emellertid att pension för sådan tjensteman bör bestämmas i enlighet med de af komiten för ordnande af civilstatens pensionsväsende i detta fall uppställda grunder, dock med den modifikation derutinnan som blir en följd af de lägre lefnadsoch tjensteår, hvilka vid armån skulle erfordras för berättigande till full pension. Sistnämnde komite har nemligen föreslagit: att de ifrågavarande tjenstemnehafvare, som ej npphunnit 65 lefnadsoch 35 tjensteår, må, derest lefnadsoch tjenste-åren sammanräknade utgöra 100, erhålla full pension. Fela ett eller flera år, bestämmes pensionsbeloppet, såvida årens antal uppgår till minst 60, på det sätt, att för hvarje bristande år afkortas en procent af hela pensionen; och har samma kömit, för sädane obotlige sjuke, hvilka vid afskedet icke i lefnadsoch tjenste-år sammanräknadt imnehafva 60 år, och för hvilka understöd efter den nämnda grunden sannolikt komme att icke sällan finnas alltför lågt, trott det i hvarje fall böra bero på särskild pröfning, till hvilket belopp eådant understöd må tilldelas. 12:0 Vid de flera i slutet af sidan 37 och å följande sida uti den tryckta propositionen af komiterade föreslagna stadganden har afdelningen endast ansett sig böra erinra: a) vid förslaget att den som uppbär pension af andra allmänna medel, icke? må vara berättigad till pension å armeens stat : att det torde kunna anses mindre lämpligt, att ofllcerare, som erhållit en ofta ganska ringa pension af andra allmänna medel, t. ex. vid artilleriläroverket å Marieberg eller krigs skolan å Carlberg o. 8. v., skola derigenom få förlustige all pensionsrätt å armens sta hvarföre afdelningen anser ett sådant förbut endast böra gälla för den händelse att dem afskedstagande uppbär full pension å sistnämnde stat; b) vid det föreslagna stadgandet. att den som genom laga kraftvunnet beslut blifvit dömd sin tjenst förlustig, eller till sådan påföljd gjort sig förfallen, förlorar all rättighet till pension: att detta stadgande synes afdelningen mera strängt och omildt än skäligt är; och skulle afdelningen för sin del föredraga ett stadgande af innehåll, att i öfverensstämmelsa kl iften uti 63 Safnu gällande regle