Aftonbladet – 8 april 1865, sida 2

han finner sjelf, att han måste bli allvarsam nu, sedan den vigtiga sista söndagen i adventet sista lysningen förkunnades mellan honom och en ar bygdens yngsta och yppersta bonddöttrar, härstammande från den mäktiga Bränna-slägten. Hafva vi flera bekanta i stugan måntro? Jo, der sitter den, som skall spela på Carl-Johans bröllop till nyåret. Det är ingen annan än ?Hultegossen? Niklas, som längesedan har förlorat all delaktighet i Hult, liksom i mycket, som dermed gick utan stor saknad sin kos. Han älskar väl ännu träget både Höflingen och Abla, men på större afstånd än jordom. Det hittar ej så mänga tredalrar väg till den fattige bygde-spelmannens taskbok, att han kan förslösa dem på Höfdingen, och unga mor Abla ser just liksom litet förnäm ut, då hon helsar på sin fordne friare, när de träffas vid gästabuden, der Niklas är tingad för att gnida sin fiol, Han är nu, sedan han blef fattig och utan hem, tagen med bland julgästerna i Prestsäter. Men nu komma de alla från Öfregården; och vi träda åt sidan. Jeg hör de första, darrande ljuden af julpsulmen. Den svingar sig, repare än nås0nsin, från stuguhärden, dit upp, der så mänga boningar tinnas, och der kanske ett rum är beredt äfven tör Tatarnes son. (Slut på tredje och sista delen.)