Aftonbladet – 8 april 1865, sida 2

TATARNES SON:. Ur svenska folklifvet af förf, till Agnes Tell. Gunerus!? sade hon, jag har kommit hit för att stanna hos dig en stund. Jag ville så gerna veta, huru det är med dig, huru du har det, icke med oss menniskor, utan med Gud?? Han spratt till. — ?Gud?, sade han, Gud vill icke gerna blicka in här, Mareta l? Tro inte annat!? sade hon, och satte sig på halmbädden bredvid honom, tro inte annat, än att Gud varit här hela denna tiden. Och han stannar här ... och ... när stunden. kommer ... så är Gud också med dig!? Tack, tack ... du ville medla emellan oss! Tänk om en annan en gång vänder sig ifrån mig... Om du visste hvad det är, att se huru blodet väller fram .. Om du hörde det sista skärande ropet! ... Men han . han led intet ! Tänk nu på det milda i stället! De begge, som äro borta, räcka dig då sin hand en ång. Har du haft något vackert att läsa är??? Jag läser när jag kan; men det är ej så ofta.? Om en liten stund återtog han: ?Men jag läser dock ibland, Margreta! Jag känner då mindre att jag är, i ett uselt fänelse; och jog tackar dig ur mitt innersta, för att du velat lära mig det! Det har icke allt fallit på helleberget. Ja, jag känner det så, som en dödsfånges svaga, darrande bjerta kan känna det, att om jag med ro går ur detta fängelse till... så är det, för att du först tog mig vid handen. Gud välsigne dig!? ?Gunerus, min käre broder och son — för aet är du mera — som jag så länge vårdade, du tror väl ej annat, än att jag med all min själ tackar ditt minne för detta. när du är borta? Mina krafter voro så sva, men Gud vet att jag allt från början lott hade afsigten att föra dig till honom, t) Se Å. B. n:r I 6 8 12, 14-17, 19—22, 24, 26, 27. 20, 31—35, 37—39. 41, 44—47, 49—58, —63, 66 --68, 70, 72, 74, 77, 79 och 80. w