Aftonbladet – 7 april 1865, sida 2

Vi ha vid åtskilliga tillfällen under de senare dagarne, meddelat några underrättelser om orsakerna till den strid, som för närvarande pågår mellan jernverksegarne i England och deras arbetare. Saken är dock af den stora vigt, att den förtjenar en fullständigare redogörelse. Under loppet af nästlidne December må-. nad, medan penningkrisen ännu var som svårast, insågo de engelska jernverksegarne att det för dem skulle blifva omöjligt ett fortsätta sina arbeten på samma vilkor som tillförene. Beställningarne hade under de sista tre månaderna minskats på ett oroväckande sätt, och de flesta jernverk kunde hållas i gång e.wdast med betydande uppoffringar. Penningräntan hade allt itrån Oktober 1863 i provinserna hållit sig i medeltal vid 8 procent, under det man ailmänt anser, att jernindustrien öfverhufvudtaget icke lemnar större behållning än 6 å 7 procent. Under dessa kritiska omständigheter sammanträdde jernverksegarne och öfverenskommo enhälligt om en nedsättning i arbetslönerna. På många ställen underkastade sig arbetarne utan invändning denna anordning; men i norra Staffordshire gjorde arbetarne strike, såsom man i England kallar en allmän arbetsinställelse, och vägrade arbeta, så framt icke de förra arbetslönerna beviljades. Då ett dylikt beslut fattas och sättes i verket, räkna de gensträfviga arbetarne naturligtvis på understöd af sin Union-Trade. Detta är namnet på arbetareföreningarne i England. Jernverksindustrien har två så dana, Gateshead Union för norra, och Brierley-hill Union för södra delen af landet. Minst hundratusen arbetare äro medlemmar af dessa Unions. De äro berättigade att vid inträffande strike eller arbetslöshet