Aftonbladet – 7 april 1865, sida 2

res, att då de från Norge till Frankrike afgående norska fartygen 1857 representerade 62,866 kommersläster, och de franska fartygen samma år 2841 kommerslaster, hade under 1862 de från Norge afgående franska fartygens lästetal stigit till 30,367; men de norska nedgått till 42,502 kommersläster. Något liknande har inträffat i skeppsfarter mellan Sverge och Frankrike. Från 1861—63 har den franska skeppsfarten vuxit från 5641 till 10,329 nyläster. Det försprång, som fransmännens skeppsfart vunnit framför den skandinaviska halföns, torde väl icke så snart återvinnas: de förras fartyg ha nu en gång vunnit terräng och deras fartyg ega äfven vissa fördelar, särdeles den af en snabbare segling; men den konkurrens, som genom traktaten möjligöres, anses skola medföra stor nytta. Exporten af trävaror till Frankrike anses af två skäl komma att gifva den norska flaggan en större sysselsättning än tillförene, dels emedan den kan konkurrera med andra nationer under vida gynnsammare förhållanden än förr, och dels emedan Frankrikes konsumtion af trävaror, och särdeles af de från Skandinavien, rimligtvis skall ökas på grund af tullnedsättningen. Denna åsigt bestyrkes genom följande beräkning: 1 kommersläst 1!a-tums bräder af en viss qvalitet, som med tillägg af frakt och tull förut har kostat den franske köparen t. ex. 250 francs, kan numera säljas till honom för 233 fr., utan att den norska exportören eller skeppsredaren får mindre nettobehållning än förut, ty nedsättningen på skeppsafgifter och tull utgör något öf ver 17 fr. pr kommersläst. En kommersläst fyrhuggna bjelkar eller spiror som förut kostade t. ex. 150 fr., kan på samma sätt levereras för 139 fr. 50 c:ts. Den franska konsumenten skall alltså framdeles erhålla sina trävaror till betydligt billigare pris, hvilket ovilkorligen skall öka förbrukningen. Prisnedsättningen anses jemförelsevis blifva störst på bjelkar och spiror. Då svenska trävaror af samma dimensioner äro billigare än de norska, blir prisnedsättningen — som nemligen blir densamma för samma qvantiteler — jemförelsevis störst för de förra. Det är derföre icke osannolikt att Sverge i högre grad än förut skall konkurrera med Norge i den franska trälasthandeln; men denna omständighet anses skola mer än uppvägas genom totaltillväxten at Frankrikes förbrukning. Den höga tonnageafgiften har hittills omöjliggjort all utförsel af is till Frankrike, utom då något särskildt år behofvet af denna artikel varit ovanligt stort. Numera kan 1 kommersläst is levereras i Frakrike 11!2 fr. billigare än förr, hvilket i hög grad skall öka förbrukningen af denna artikel, hvars medelvärde i de franska hamnarne knappast kan sättas högre än till 70 fr. pr kommersläst. I afseende på Norges andra hufvudgren för utförseln — fiskvaror — har den nya traktaten endast medfört obetydliga eftergifter. Orsaken härtill anser Aftenbladet böra sökas i det fortfarande skydd, som Frankrike fortfarande vill bereda det franska fisket vid Newfoundland, och detta skydd kan grundas åter derpå att Frankrike vill befrämja den delen af six sjöfart för att derigenom tillförsäkra sin marin det tillräckliga antalet matroser. Men nu är det I specielt med hänsyn till skeppsfarten som rankrike har visat sig benäget öfvergifva Iden föråldrade mening att en näring bör beskyddas för att komma till trefnad, och Aftenbladet hoppas derföre att med tiden Frankrike skall medgifva lindring i införselstullen å fiskvaror, i samma mån det blir Beträffande frågan: hvad har Norge upp offrat genom traktaten, så svaras derpå: Ihufvudsakligen en del af vårt skyddssystem, men deri ligger ingen uppoffring utan en ren vinst? ?). Visserligen skola tullintraderna på de i traktaten omhandlade importartiklarne något förminskas; sålunda beräknas denna minskning 1 tullen, under förutsättning af samma införsel som 1863, utgöra — för året 1805 428.000 rdr, för 1866 440.000:, för 1867 540,000: och för 1868 720,000:, allt riksmynt; men å andra sidan bör ihågkommas, dels att nedsättningen i tullsatserna rimligtvis bör åstadkomma ökad införsel, och dels att traktaten medför betydliga lättnader i Norges skeppsfart och trävaruhandel, hvarigenom omsättningen ökas tullkassan till förmån. I Norge, likasom hos oss, utgör bränvinsskatten en ganska betydlig statsinkomst. ?Bränvinstullen — yitrar Aftenbladet — har undergått en nästan förvånande reI duktion — ett resultat hvartill man har god grund att lyckönska sig, om man betänker, hvilka intressen Frankrike mäste hafva att få denna tull betydligt nedsatt; traktaten lägger också inga hinder i vägen för att höja bränvinstullen, när den blott icke med mer än 6 öre pr norskt ren alkohol af 100 graI der öfverstiger den afgift, som fastställes för den inrikes tillverkningen. Slutligen framhåller Aftenbladet att äfven om traktaten icke kommit till stånd och påskyndat skyddssystemets upphäfvande, så hade i alla fall tullnedsättningar ändock skett. ) Detta medgifvande är ganska betydelsefullt, om i betraktande tages att tullen är Norges största statsinkomst. Derigenom att grundskat: terna till största delen blifvit afskaffade, ha de ökade statsutgifterna framtvingat en hög tulltaxa. Nedsättningen i tullen är således äfven ur Drincipiel synpunkt en ganska stor eftergift. e s k a u allt mera tydligt af huru stor vigt det är Jatt förskaffa befolkningen billiga lifsmedel.