Aftonbladet – 6 april 1865, sida 3

Från Norrbotten. Då redaktionen behagat uti n:r 58 för den 10 Mars uti Aftonbladet intaga en uppsats: Onm lägerplatsen för Norrbottens fältjägarekår och beväringsmanskap?, hoppas man, att detta genmäle derå lika välvilligt skall vinna plats i bladet, helst det ämne, som der omförmäles, innefattar både enskildt och alimänt intresse. En kort historisk öfverblick skall underlätta frägans bedömande. Sedan Piteå socknemän inköpt och, under förbehåll att deras beväringsynglingar derstädes skulle få undergå vapenöfningar, utan att för sådant ändamål behöfva marschera utom socknen, till K. M:t och kronan för everldeliga tider, medelst kontrakt den 31 December 1832 upplåtit till mötesplats Pitholmshed, har K. M:t genom bref den 25 Maj 1835 förordnat, att Pitholmshed skulle vara exercisplats för Norra baaljonen af Westerbottens f. d. regemente, nuvarande Norrbottens kår samt Piteå och Luleå socknars och städers beväringsmanskap; och Näsbyhed åter exercisplats för de norrorh beägna socknars eller Calix och Torneå fögderiers beväringsmanskap. Uti. framställning af Luleå stad, Neder och Öfver-Luleå samt Råneå socknar, hvilken af konungens befallningshafvande förordades, väcktes fråga, att, i stället för berörde 2:ne mötesplatser, en endagemensam skulle inttas å Gäddvikshed; men som ej mindre generalbefälet i 5:te militärdiswiktet och cheten tör Norrbottens kår, än ock K. M:ts och rikete krigskollegium på anförda skäl afstyrkt förslaget samt Piteå socknemän och de norra socknarne anhållit, att blifva bibehållne vid dem förunnade rättighet, att deras beväring skulle få vapenöfvas å förenämnda mötesplatser, blef framställningen genom K. M:ts bref den 14 Febr. 1860 atslagen. s Trenne år derefter, eller 1863. väcktes åter fråga om mötesplatsens förflyttning från Pitholmshed till Gäddvikshed, men med bibehållande af Näsbyhed; och då de norra socknarne således skulle tå behålla sin mötesplats, var det lätt att vinna deras landstingsmän för förslaget, som ock vid 1864 års landsting. oaktadt alla protester, icke endast frän Piteåboernas, utan äfven Öfver-Torneå socknemäns sida, antogs; hvarjemte beslöts, att Norrbottens län skulle bestrida de med flytwingen förenade kostnader en för den händelse K. M:t ej skulle finna käl, att kronan jemväl i någon mån deruti bidroge; samt att Piteå socknemän uti denna kostnad skulle deltaga, ehuru de deraf ingen nytta, utan tvärtom betydlig skada hade att förvänta. Då Piteåboerna anförde besvär angående landstingets befogenhet, att sig med detta ärende befatta, och å länets vägnar petitionera, ehuru icke alla kommuner dertill samtyckt, samt konungens befallningshafvande upphätfde beslutet om Piteåboernas beskattning, funno Luleåboerna sig föranlåtne att jemväl ingå med enskild petition och erbjudanden, som dock icke äro närmare kända. Under allt detta uppsändes till Pitholms förråd en mängd gevär och ammunition, och som de nuvarande förråden ansägos otillräckliga såsom devoter, förordnades om uppför nde af nya och indamålsenliga, utan att krigskollegium derom örfrågat sig hos Luleåboerna; men lyckligtvis