Aftonbladet – 6 april 1865, sida 3

Små bidrag till frihetstidens historia. II. Anders 9lofsson från Skepplanda, anklagad för förgripliga utlåtelser om H. M:t konungens höga person och regeringssättel. Åtalet mot ofvannämnde riksdagsbonde? är äfven i det fall märkligt, att uuder det rådet och de maktegande bland ständerna gjorde allt sitt till lör att nedsätta monarkens egen makt, gåfvo de sig dock sken af att nitälska för monarkens yttre anseende. Undersökningen gifver ock vid banden huru den svage, men ränkfulle konungen underkastade sig alla möjliga förödmjukelser i hopp att förskaffa sig ökadt inflytande. Den 20 Nov. 1755 angaf slusskrifvaren Olof Mellin skriftligen hos landtmarskalken grefve Axel von Fersen, att Anders Oloisson från Westgöta Dal på ett spisqvarter i hufvudstaden tre dagar förut fällt ganska svåra och förgripliga utlåtelser om K. M:t och regeringen samt riksdagen.? Härom gjorde laudtmarskalken genast anmälan i rådet, då konungen — man skall snart inse under hvilka känslor — anbefallte revisionssekreteraren E. von Stockenström att å justitiekanslersembetets vägnar detta brottmål hos Svea hofrätt anmäla samt vidare efter sakens beskaffenhet dermed förfara.) Då saken i hofrätten upptogs, inlemnade Mellin på förständigande sin skriftliga angitvelse. Deri förekom huruledes Olofsson berättat att en herre, som bodde vid Stortorget (hvem denne herre var synes icke af protokollerna) om aftonen den 11 Nov. fört Olofsson jemte några hans kamrater upp till konungen, då O. efter åtskilligt annat tal förfrågat sig, om han skulle taga de penvingar, som presidenten grefve Gyllenborg erbjudit honom. Konungen hade då kloppat honom på axeln och segt; låt blifva sådant, men gör ändå hvsd sagdt är?, försäkrande att O. och hans kamrater i bondeståndet skulle hederliven bli belönta, och O. särskildt få konungens bröstbild att bära till hederstecken, samt derjemie icke blifva glömd, hvarvid konungen klappat honom på axeln, befallt honom: sätta sig ned på en röd sidenstol och låtit gifva honom och hans kamrater några buteljer vin, hvilka de druckit bakom en gardin, emedan några herrar tillkommit, för hvilka konungen icke ville att bönderna skulle bli synliga. Då herrarne gått in i de andra rummen, hade konungen framkallat bönderna igen, klapat O. på axeln och kramat hans hand vidare hade konungen frågat om han kände några officerare, samt lofvat honom en. matrikel på dem, jemväl befallt att låta konungen veta hvilka på hans sida voro, I ) Nämnde Stockenström blef kort derefter ledamot i den af ständerna nedsatta kommissionen