SEITTv SITE SIRBLPRGUPIEULLI Ve där ASEREECI i Maspelösa. — Vetenskapsakadsmiens årshögtid, den 31 Mars 1865. (Forts. från lördagsbl.j Akademiens fysiker, profess r Edlund, anförde : Det omnämndes härstädes förlidet år, att vetenskapen numera lyckats utforska, att flera af Jde materiella ämnen, hvilka förekomma på vär Jord, äfven utgöra beståndsdelar af solen. Man har nemligen bevisat, att i solen finnes Jern, calcium, magnesium, natrium, chrom, nickel, barium, koppar och zink; men att det deremot är sannolikt, att guld, silfver, qvicksilfrer, tenn och bly med flera andra ämnen, der icke förej komma. Undersökningar häröfver verkställas på det sätt, att en ljusstråle från solen sönderdeias med tillhjelp af ett prisma i sina beståndsdelar, hvarigenom ett så kalladt spektrum uppkommer, der de olika färgerna äro utbredda bredvid hvarandra. Om denna sönderdelning verkställes på behörigt sätt, så finner man, att de olika färgerna äro genomdragna med en mängd mörka Imier. Gör man nu samma försök med ljuset från en brinnande jordisk kropp, så finner man älven, att det erhållna spektrum innehåller dylika linier; men dessa linier äro olika, allt efter beskaflenheten af den kropp, som förbrinner. Ett Jernsalt t. ex. gifver vid förbränningen andra hnier än en förening, som innehåller nickel o. 8. v. Genom att nu till läge och beskaffenhet jemföra solljusets linier med dem, som erhållas vid förbränning af olika jordiska ämnen, kan man med största sannolikhet och ofta med absolut visshet afgöra, om dessa ämnen finnas uti solen eller icke. Kirchhoff och Hofmann hade visat, att i den del af solspektrum, som af dem undersöktes, funnos 73 finjer som på det noggrannaste sammanträflade med motsvarande lnier från ett brinnande jernsalt, hvaraf följde, att solen bland andra ämnen äfven innehåller jern. Närvaron af de ötriga af de nämnda kropparne bevisades på samma sätt, ehuru deras linier till antalet icke voro. så många som jernets. Herrar Angström och Thalen i Upsala hafva under förlidet år fortsatt dessa undersökningar och med användandet af en förbättrad metod granskat ej allenast den del afsolspektrum, som Kirchhoff och Hofmann redan undersökt. utan äfven den öfriga delen deraf. I stället för flera glasprismer, som vid Kirchhoffs undersökning sannolikt åstadkommit en ej obetydlig absorption, och derigenom. gjort spektrum något ljussvagt, pegagnade Angström och Thalen ett prisma af kolsvafla, och vid observationen af den violetta delen af omg koncentrerades solljuset först med en konvex glaslins. De kroppar, hvilkas spektra skulle jemföras med solens, bildade polerna till en Voltas ljusbåge från en galvanisk stapel af omkring 50 elementer. Härigenom erhöilos ljusstarka spektra, hvilka, isynnerhet då jern begagnades, egde en stor rikedom på linier. få detta sätt funno Angström och Thalen i den del af spektrum, hvari Kirchhoff och Hof. mann upptäckt 73 linier, ytterligare 220, och i den återstående delen af spektrum 170, så att hela antalet af linier i solspektrum, hvilka noga sämmanträffat. med jernets, för närvarande utgör omkring 460. Ängström och Thalen hafva dessutom visat, att mangan finnes i solen, samt genom nya skäl bekräftat, att vätgasens närvaro erstädes är obestridlig. De uttala slutligen den åsigten, att undersökningen af solspektruma icke berättigar till det antagandet, att i solen skulle finnas några materiella ämnen, som icke forekomma pa vår jord. De lyckade försök, som under! de sista åren med spektralanalysens tillhjelp blitvit gjorda för att utforska solens beståndsdelar, gåivo snart anledning till att anställa dylika undersökningar äfven på fixstjernorna. Det är lätt att inse, med hvilka betydliga svårigheter sådana undersökningar hafva att kämpa. Ljuset från de mest lysande stjernor blir svagt, då det sprides så mycket, att linierna i detsamma tydligt kunna ges. De ständiga förändringarne i genomskinligheten hos jordatmosteren, genom hvilken, det svaga stjernljuset mäste passera, lägga ock svära Iunder i vägen för dylika iakttageiser. Icke desto mindre har problemets lösning af ilera forskare blifvit försökt. I engelska vetenskaps-akademiens handlingar för förlidet år finnes en fullständig redogörelse för en serie af undersökningar ötver detta ämne. Den utgör frukten at mer än två års ansträngningar al tvenne engelska vetenskapsmän hrr. Huggins och Milter. Jag förbigåar beskrifningen på de experimentala hjelpmedel, som vid undersökningen begagnades, och meddelar blott de vigtigaste resuitaterna af deras arbete. Huggins och Miller halva examinerat nära 350 fixstjernor. Bland dessa halva de dock företrädesvis uppehålliv sig vid 3 eller 4 af de mest lysande, Stjernan Aldebaran i konstellationen Taurus, som lyser med en biekröd färg, visade en mängd limer företrädesvis i det orangefärgade, gröna och blå fältet. Läget för omkring 70 ak dessa Imier uppmättes. Genom jemförelse med spektra från brinnande jordiska roppar bevisades, att denna stjerna består till en del af Jern, vismut, tellur, antimon, qvicksilfver, calewum, vätgas, magnesium och den ena beståndsdelen af vårt koksalt nemligen natrium. Ingen af de undersökta stjernorna visade ettså sammansatt och ä digt spektrum som Alpha stjernan i konstellat:ionen Orion, Talrika grupper af linier vore synliga, isynnerhet i det röda, gröna och blå fäl. tet. Omkring 80 linier i de ljusstarkaste delarre af spektrum blefvo till läget bestämda. Unders sökningen gaf tillkänna, att jern, calcium, vismut, magnesium och natrium utgöra beståndsdelar af denna stjerna. Stjernan Beta i konstellationen Pegasus har äfven bliivit undersökt, men denna stjernas jemförelsevis matta sken, och jordatmosterens ofördelaktiga beskaffenhet under flera af de nätter, då observationerna gjor. des, hafva förorsakat, att ej särdeles mån spektrailinier kunnat bestämmas. Spektra fråm endast 9 jordiska kroppar kunde med denna stjernas spektrum jemföras. Af denna jemförelse följer, att magnesium och natrium samt möjligts vis äfven barlum ingå såsom beståndsdelar at denna stjerna, Undersökningen kunde ej fullt aigöra, huruvida jern och mangan äfven kunna räknas till dessa ämnen. Stjernan Sirius, hvilken lyser med ett särdeles starkt sken, erbjöd flera svårigheter för undersökningen, emedan dess låga höjd öfver horisonten gjorde observationerna för mycket beroende af jordatmosterens beskaflenhet och rörelse. Tre eller fyra kemiska ämnens spektra hafva befunnits öfverensstämma med denna stjernas. Dessa äro natrium, magnesium och vätgas samt möjligvis äfven jern. UNG