så kunde man icke vänta så stora resultater af denna undersökning. Det var nemligen att förutse, att dessa kroppars Nusspelitra borde blifva ungefär lika med solens, hvars ljus de återkasta till vår jord. I ett hänseende borde de dock blifva uppl sande. Man vet, att solspektrum icke är fullkomligt lika då solen står högt på himlen och då hon befinner sig nära horisonten. I sednare fallet visa sig nemligen linier i spektrum, hvilka antingen icke synas till eller åtminstone äro högst otydliga i det förra. Dessa linier uppkomma således i jordens atmosfer. Då solen står nära horisonten, har solstrålen en längre väg att tillryggalägga genom jordens atmosfer och härigenom förorsakas en absorption af vissa ljussorter, hvarifrån de nämnda linierna leda sitt ursprung. 1 fall nu månen och planeterna ega atmoslerer, så kunna dylika absorptionslinier lätt uppstå i det från månen och planeterna till jorden återkastade solljuset. Detta måste nemligen, då det återkastas på dessa himlakroppars ytor till jorden, två gånger passera genom deras atmosfer. Vid Huggins och Millers undersökningar visade sig inga dylika absorptions: linier i månens ljus, hvilket lätt förklaras deraf, att månen, såsom man vet, icke eger någon atmosfer. Planeten Jupiter deremot visade tydliga absorptionslinier, hvilket gifver stöd åt det p astronomiska observationer stödda antaganet, att denna planet är omgifven af en atmosfer. Men spektralanalysen säger mer: Läget af dessa linier synas anfyda, att Jupiters atmoster är lika med den omkring vär jord, eller åtpinstone att en beståndsdel är gemensam i dem a. H Man har länge hyst den förmodan, att fixstjernorna äro solar, hvilka, i likhet med vår sol, utsprfda ljus och värme i den oändliga rymden. Till denna hypotes har man ansett sig berättigad på grund af deras ofantliga ljusstyrka, hvilken är tillräcklig att göra dem märkbara på afstånd, så stora att de öfverstiga vår fattningsförmåga. Att de med vår sol egde någon likhet i materielt hänseende, kunde man redan sluta deraf, att de dubbelstjernor, hvilka man i detta hänseende kände, i sina rörelser följde de i vårt planetsystem gällande gravitationslagarne. Vetenskapen har nu gått ett steg längre. Den nämnda hypotesen har med spektralanalysens tillhjelp blifvit förvandlad till en naturvetenskaplig sanning. Fixstjernorna bestå, till en del åtminstone, af samma kemiska grundämnen. som finnas på jorden eller i vår sol. Om 1 fixstjernorna förekomma nägra materiella ämnen, som saknas hos solen eller planeterna i vårt planetsystem, kunna vi naturligtvis så mycket mindre afgöra, som kemien ännu icke lyckats upptäcka alla dem, som tillhöra vår jord. Men detta kan ock vara temligen likgiltigt. Det väsentligaste veta vi dock, att malerien i vårt solsystem och hos fixstjernorna är till arten och beskaffenheten densamma, samt åtminstone till. en del gemensam. Byggnadsmaterialet är således likartadt för hela den oändliga verldsbyggnaden. Af spektralanalysen följer äfven, att fixstjernorna befinna sig i ett glödgande tillstånd, att de äro i flytande eller fast form och äro omgifna af en pasformåt atmosfer; ty utan dessa antaganden an beskaffenheten af deras spektra icke förklaräs. De äro således äfven i dessa hänseenden lika vår sol. Vår sol eger icke ens förmånen att vara större och mer lysande än kanske flertalet af de andra. Genom en metod, som synes vara tillförlitligare än de, som förut begagnats, har en amerikansk vetenskapsidkare, Clark, för kort tid sedan beräknat, att om vår sol förflyttades till afståndet för den fixstjerna, som anses ligga oss närmast, så skulle hon icke synas mer än fjerdedelen så lysande som en stjerna af första ordningen. Vår sol borde således snarare räknas till de mindre än de större fixstjernorna. Då nu vär sol i alla dessa hänseenden liknar de andra: månne vi då äro berättigade till det antagandet att hon ensam, bland millioner likar, är omgifven af planeter? Sannolikt icke. Och finnas dessa planeter, så bestå de utan tvifvel. likasom deias solar, af likartade ämnen med dem, som nu finnas på vår jord. De materiella vilkoren för organiskt lif, och man skulle kanske våga tillägga, för industriel utveckling, för vetenskap och konst, torde således der vara lika val uppfyllda som på vår jord. Kunna vi då vära bå säkra på, att då vgpina och Miller med spektroskopets tillhjelp undersökte fixstjernornas beståndsdelar, icke vår sol var föremål för en dylik undersökning från någon af de vändligt många verldar, af hvilka hon omgifves?