tillfälle att utom alla kostnader få infria sina accepter der man sjelf bor; och nu slutligen utt enskilda banken skulle beräkna 7 proe. diskonto för 3 månaders vexlar: hvilket allt är lika tillförlitligt. Som hvarje affärsman har sig bekant, är enskilda bankens diskonto 6!2 på 3 månaders vexlar och kortare, samt 7 proc. på vexlar som äro längre än 3 månader. Om vi således funnit oss nödgade anmärka temligen betydliga fel uti Börstidnincens uppgifter angående Riksbanken och Enskilda banken, samt icke äro i till tälie att bedöma, huruvida uppgifterna från English Swedish Bank limited hälla: streck, mäste vi antaga att Börstidningens upp: gifter angående den, af Börstidningen till bank utkorade, respektabla bankirfirman Guilletmot. Weylandt, vara i allo tillförlitliga. Man kan då i sanning ej undgå att skänka sin beundran åt den fullkomning till hvilken denna firma uppdrifvit konsten att uppoch utlåna penniugar. Börstidningen uppgiltver att vexlar under 3 månader aiskonteras till 6 procent och i samma blad annonserar firman sjelf att den emottager penningar på 90 dagars uppsägning och betalar 6 procent ränta. Au emottaga pengar på YO dagar (ty insättningsbeviset kan samma dag insättuingen skedde uppsägas) samt äter utlåna dem om ej på 89 så på 80 elier 75 dagar mot samma räntefot är höjden af oegennytta. Utan tvitvel böra aflärer i stor skala? kunna drifvas på en så sund basis och skulle ej vinsten blifva så betydlig, så böra respektive förlagsmän åtnöja sig med äran att hafva medverkat till något oöfverträffligt. Vi ullägga, att man har stora skäl att rikta till Börstidningen den uppmaning, ati den ville försöka rörande dylika saker törkaffa sig något tillförlitligare underrättelser. Hypoteksföreningars handlån?. Hypoteksföreningarne äro ibland de mest gagnunde ivrällningar, ty de afse att beiria fastighetsegare från olägenheten att få uppsagd så beskauflad intecknad skuld, hvarför sjelfva fastigheten anses innebära ostridig säkerhet utan afseende på vexlande konjunkturer. Dessa föreningar utlemna låx uti trenne kategorier. Först och främst ouppsägbara amorteringslån. För det andra s. k. förskotislän, hvilka uppkomma derigenom, att föreningarnes direktioner belåna så beskaffade intecknade skuldebref, hvilka anses ligga inom det belopp, för hvilket amorteringslän är eller kun komma at blifva beviljadt. Begge dessa utlåningsgrenar afse dessa institutioners ändar äl och äro således fullt berättigade. Men det bar inträffat, att en eller annan hypoieksförening antingen vid upptagaudet ut eget amortieringslån eller vid utbekommaudet af kapitaliörsträckning från hypoteksbanken, på en gång erhållit så mycket penningar, at de ej kunnat utlånas på någotdera at tförenämnda tvenne sätt, och då hafva direktionerna, i stället iör att genom någon bank tills vidare förräuta dessa pengar, begynt en slags diskoutering som tätt namn all handlån?. Huru längt denna atvikelse kunnat gå fiuner man af de fruktlösa ansträngniovgarne att inom några föreningar söka utrota detta oskick. Bolagsstämman uti Östgöta hypoteks-förening har lemnat åtskilliga tänkvärda upplysningar angäende några ömtåliga punkter i dessa inrättningars förvaltningssätt. De kära handlånen äro ytterst svåra att få utplånade, och ingen betviflar att de hafvaj intiytelserika förespråkare uti åtskilliga af dessa inrättningars kamererare, mer utt revisorer hafva uppträdt emot en direktion derlöre, att denna beslutit indrifva till bolaget förfallna räntor och uppsäga utesiäeude handlän, torde kunna betraktas säsom en nog uvanlig företeelse. Bemälde revisorer synas sjelive hafva tvekat om befo genheten af deras tilltag, då de icke lätit sin åsigt i detta ämne inflyta uti revisionsberättelsen, utan aflåtit en förtrolig skrifvelse till direktionen, hvaruti, bland annat, yttras följande: Revisorerna vilja icke förveka önskligheten al, såväl att allmänheten vänjes vid puuktlighet i sina liqviders fullgörande, som att handlånen förämdras till uteslutande törskottslån åt delegare på före-: ningens andra atdelniog eller ställas dispovibla till betäckande af föreningens utgifter; liksom revisorerna ej heller förbisett alt direktionen, vid fattaudet ar ifrågavarande beslut, varit i sin fulla rävt.? Så yttra de sig, men icke desto mindre klundra de att direktionen indritvit föreningens, till betalning förfallna, fordringar. Brukspatron G. De Mare6 anförde häremot: att restantierna oupphörligt ökat sig, så att direktionen icke kunnat fullgöra föreningen äliggande annuiteter, utan att dertill upplåna penningar till högre ränta än som var att uppbära af de försumlige räntebetalarne. Man bör besinna att en hypsteksförening är en löreningafläntagare, som gemensamt upplåna penningar för att sig emellan utlånas. Vid en ådan Inrättning mäste den största noggrannhet iakttagas, om förluster skola undvikas och bolagets kredit bevaras. Ränteliqvider kunna förorsaka mången bekymmer, men sakens stora vigt kräiver, att man härvid lag går till väga utan anseende till perso nen. Sannolikt är, att kand efterlåtenbet från förvaltningens sida i betydlig män ökar de försumlige räntebetalarnes antal. I alseende på handlånen, som revisorerna förmenat hafva blifvit alltför häftigt uppsagde, upplystes: att de icke blifvit uppsagde på en gång, utan en tiondel i sistl. Juni, en tiondel 1 sistl. December och fyra tiondelar till innevarande Mars, Då förut upplyst blifvit att dessa lån infordrats, icke lör att ånyo utlänas utan för att undvika upplåning på drygare vilkor i och för före ningens egna, oundvikliga utzifter, så kan man icke annat än uttrycka sin förundran öfver att ett dylikt förfaringssätt kunnat ogillas, till och med af ett bolag bestående ai låntagare. Emellertid blef resultatet af den frimodighet, hvarmed brukspatron De Mare uppträdde till så fullkomligt riktiga äsigters försvar, det, att han vid det sedermera skeende direktionsvalet uteslöts. Grefve Piper och borgmästaren Nyander förklarade