a oo ART ON LOG bordlagda motion derom, att stadsfullmäktige skulle tillsätta en komit för förslags uppförande till organisering af den vak:hållning m. m.. som genom fullmäktiges förut fattade beslut i likställighetsfrågan irån ett borgerskapets åliggande nu bliivit en kommunens angelägenhet, remitterades till beredningsutskottet. Vid derefter företagna val utsägos: Till vice ordförande hos fullmäktige under det kommande året, borgmästaren Eklund med 58 röster; Inom beredningsutskottet: till ledamöter: hrr Weser med 80 röster, Behrling 74 röster, frih. Skogman 70 och Wistrand 56; till suppleanter: hrr Sundell med 74 röster. Irih. Fock 70, Lundström och Bäckström 44: nom drätselnämnden: till ledamöter: hrr J W. Beraström med 74 röster, Edberg 74, Bolinder 73, Dahlgren 73, Wisirand 72, P. N. Beruström 70, frih. Skogmar 65. Ulrich 64, C. G. Hierta 62 och Ramstedt 60: till suppleanter: hrr Svadström med 67 röster. Lindström 66. Fahnehielm 66, Grönstedt 65, Lagevaren 63. Linderoth 62. Nerman 62. Benckeri 61. Wallin 61. Beralöf 57 och Ekman 55: Ivom söndhetsnämvde till ledamoter: hrr E. Kock med 76 röster. doktor Grähs 16 och grefve Rosen 58: till sup pleanter: hrr Andersson med 72 röster och F. Th. Berg 68. Inom fattigvårdsnämnden: till ledamöter: hrr Abelin, rIström, Cervin och Sundell. hvardera med 84 röster och advokatfiskalen J. A. Liljenstolpe med 603 till suppleanter: hrr Bäckström och Akerlund, hvardera med 63 röster och Hammarström med 56. Medicinalrådet Carlson anhöll på anförda skäl att få utga som ledamot i beredningsutskuttet. hvilken anhällan bifölls, hvarjemte tullmäktige beslöto, att val af ny ledamot efter honom skulle ega rum vid nästa sammanträde. Härefter töredrogs beredningsutskottets utlåtande i anledning af väckt sa om beredande af okadt utrymme vid de kyrkliga gudstjensterna här 4 hufvuastaden. För uppkomsten at denna fraga och hvad i änmet vidare förekommit ha vi förut redogjort, hvarför: vi inskränka oss till att erinra derom, att beredningsutskottet på aniförda skäl hemställt det ifragavarande, at Stockholms stads konsistorium gjorda framställning för närvarande ej matte töranleda till någon åtgärd. Hr Hazelius uppträdde mot utskottet. anseende att detta alltför knapphändigt aftärdat ärendet, då behotvet af ifrågasatt ökadt utrymme vore erkändt och trängande. Det bästa sätet att afhjelpa detta, ansåg hr Hazelius vara att man, sasom konsistorium föreslagit, understödde frågan om nävra kapellers byggande. dock så att medel härtil Ihufvulsakligen åvägabragtes genom ivviliga bidrag. Dylika kapelier, hvartill medel astadkommas på samma sätt som skeu i London, vore äkta protestantiska byggnader, och de skulle här, liksom der bära rika frukter. Saken vore enligt br Hazelii äsigt icke en eller annan viss församlings angelägenhet. utan rörde hela kommunen, och skulle alideles icke. såsom utskot tet pastatt, motverka uppkomsten af ir fö samlingar. utan tvärtom underlätta den. Kons storium hade ofta klandrats dertöre, att det gjort litet för själavården, men då det nu slutligen iramlagt ett förslag för att athjelpa bristerna, ille man ej lyssna dertill, förmenande tal., att ärendet borde återremitteras, för att utskottet måtte närmare än som skett, motivera sin hemställan. Hr Killbergh anhöll, för händelse af äterremiss, att utskouet då äfven måtte uppmärksamma det opassande deri att bänkplatser iortfarande såldes, samt hemställan göras derom, att kyrkorna utan afgilt hädanefter måtte upplåtas åt allmänheten. Hr Mulmsten trodde, att utrymmet bättre skulle räcka till om konsistorium i allmänhet ställde så, att församlingarne finge goda prester. som man gerna ville höra. Erfarenheten har tillräckligt visat, att tilloppet atåhörar till en kyrka, der en god och om.yckt prest uppträder, alltid är större än kyrkan kan rymma, hvaremot andra kyrkor, der ett motsatt tförbåliande eger rum, ofta stå tomma. Petta kunde icke hjelpas genom byggande af nya kapeller. Det stode dylika andliga bolag, som hr Hazelius talat om, iritt att bilda sig, bygga sina kyrkor och välja sina prester efter behag; men härmed hade kommunen icke att skatia. Hr Weser förordade utskottets hemställan, bland annat anlörande, att genom förändring i tiden tör gudsjensternas hailande, skulle mycket tör det atsedda ändamälet kunna vinnas i hufvudstaden. Med predikan och fullständig altartjenst vid ott och aftonsangerna, borde dessa icke vara mindre uppbyggliga lör andakten, om en god och omtyckt prest förrättade dem. Hr A. J. Berg utvecklade närmare de motiver, hvarpa utskottets nemställan grundade sig, samt ansag den frasan huruvida nya kyrkor behötvas eller icke ligga utom stadsiullmäktiges betogande. Hr Hazelius replikerade hr Malmsten, hvarpå denne svarade, att om vi vore ett konsistorium eller prester, skulle vi resonera som general Hazelius: men i vår egenskap af stadsiullmäktige hafva vi icke att belatta oss med uppmuntrande af så lana andliga bolag; utan tillhör det konsistorium att väcka lif och intresse derför.? Utlätandet bifölls. Hos fullmäktige hade begäran framställts, att fullmäktige måtte underställa K. Mas pröfning och med förord beledsaga en at magistraten gjord hemställan, att radwannen vid Stockholms rådhusrätt F. Höjer, som i följd af sjuklighet en längre tid åtnjutit tjenstledighet, mätte befrias irån skyldigheten att afstå till sm vikarie fulla beloppet at hvad han förlattningsenligt borde alsta. samt att från stadskassan måtte få utgå 725 rdr till ersättande af det bristande uti ifråga varande vikariatsarfvode. Denna iramställning nade beredningsutskottet tillstyrkt. Häta yrkade ur Wistrand afslag, men etter votering bitölls utskottets utlstyrkan med 56 röster u ot 32. Hr Dufva reserverade sig emot, atl en fraga underställts K. M:t, som kommunen egde att sjell iöruttningsenligt atgöra. Beredningsutskotets utlåtande i fråga om användande at de medel, uppgående redan till uer än 30,500 rdr, som Ull följd af testar nente utal framlidne svenska och norska genealkonsuln i Alexandria G. dAnastasy tilitallit ockhoims stad, föranledde diskussion. Olver ragan ha faltigvärdsoch sundbetsnämnderna yttrat sig, hvarvid fattigvärdsnämnden anfört: att då Urågavarande medel bliivit gina till stockholms stad, för att användas till lörman or nada stittelser eller allmänna välgörenhetsmrättningar samt sämnda utgjorde ett staden emnadt bidrag till upprätthållande och bättre ordnande af den allmänna välgorenheten i afseende å huivudstadens fatuga betolkning, nämnden trott sig böra i första rummet ullse, asuruvida uti nu befintliga, till befrämjande af den allmänna tfattigvarden under nämndens inscende ställda inrättningar förefunnes någon väsentlig brist, hvars athjelpande skulle genom användandet af ifrågavarande medel Sanna -motses och tillika komma att utgöra ett värdigt inne al den ädle gitvaren. Nämnden hade id företrädesvis fästat sin uppmärksamhet ä jet anmärkningsvärda lörhällande, att under det. hvad saväl späda barn som fullväxta personer anginge, uessa, utan alseende på kön, al fattigvarden lika omhuldades, egde deremot i fråga om uppvi e äldre värnlösa barn den olikhet emellan gossar och Hickor rum, att väl för de iörra, men ej för de sedna lunnes en anstalt, ler de, på kommunens bekostnad, eller genom dess försorg, erhö le vård och uppfostran, tull dess de uppnatt den ålder, ätt de kunde törsörja sig sjelfva. De välgörande verkningarne at en sä dan anstat erkändes allmänt, och erfarenheten visade nogsamt behofvet af en dylik älven för ilickor. Den mängd sädana, som kringströke å butvudstadens gator och, utan skydd mot mövande trestelser, redan i sin tidigare ungdom hemfölle under I r och brott. gjorde det, enligt å