Aftonbladet – 1 april 1865, sida 2

noun ac Uragadvarandac traktvavcIila, Utal val tillfredsställelse öfver denna lyckliga tilldragelse utgår ock från en allmännare synpunkt. Det gifves ett band af stark solidaritet mellan frihetsiderna, liksom ock de stationära grundsatserna på samfundslifvets skilda områden äro inbördes nära beslägtade. En seger för friheten i ett fall öppnar utsigt väg för dess seger i ett annat; ett framsteg på frihandelns bana betrakta vi således såsom en förelöpare för ett framsteg i politisk frihet, ty det är i båda fallen i grunden samma id, som visat och förkofrat sin makt. Huru stark å andra sidan attraktionen är mellan konservatism i rent politiska ämnen och i handelsoch näringsfrågor, derpå är ej nödigt att anföra exempel, ty del. ligga för enhvar mycket nära till hands. PHistorien har? — yttrar den berömde Schultze-Delitzsch -— historien har likaväl som något parlament sin dagordning, enligt hvilken hon förelägger århundradena sina stora frågor, och att det är den sociala . frågan, hvilkens lösning utgör en af samtidens hufvudsakliga uppgifter, har den allmänna meningen längesedan uttalat.? Visserligen har denna fiåga, som annorstädes skakat samhällena i deras grundvalar, ej ännu hos oss, ejheller hos våra fränder och grannar i Norge och Danmark, framträdt på långt när i den hotande omfattning, hon egt och eger i Frankrike, England och Tyskland, ja till och med föga varit föremål för de lärdes uppmärksamhet. Men lika visst är att, så sannt vi hvarken önska eller förmå att rycka hela vår materiella kultur undan de allmänna utvecklingslagar, som beherrska nutidens civiliserade samhällen, hon med hvarje dag träder oss närmare och närmare in pålifvet. Annu befinna vi oss i den lyckliga ställning, ait de svårigheter, om ligga på djupet at denna fråga, ej vunnit den styrka, som, på samma vång den högt fordrar en snabb lösning, äfven uppträder såsom dess hinder. Ännu kunna vi i ro lära af dem, som arbetat med dessa svårigheter, inhemta och för våra förhållanden tillgodogöra deras dyra erfarenheter och undvika deras misstag. Och derför är det godt, att känslan af nödvändigheten att ej stillasittande afvakta, utan hellre söka leda händelsernas utveckling, börjar göra sig gällande. Ett bevis derpå se vi i de förberedelser till arbetareföreningar i hufvudstaden, som nyss kommit till allvänhetens kännedom. Arbetarnes eget initiativ är oss ett godt förebud för framgången af dessa bemödanden, hvilka vi egna vår uppriktiga lyckönskan. I en föregående revy vågade vi, i sammanhang med omnämnandet af några nyss stiftade landtbruksklubbar?, uttala den förutsägelsen, att de sirensänger, i hvilka våra hrr protektionister rörande framqvädit sitt hycklande intresse för jordbruksnäringen, skulle förlora sin makt öfver landtmännen i ma mån, som dessa å tillfälle att inbördes öfverlägga om sin ställning och medlen att den förbättra. Vittnesbörd om att denna förutsägelse ej var förhastad hoppas vi efterhand få anteckna och kunna redan nu göra början med anförande at landtbruksklubbens i Westerås resolution, att frihandelns fulla tilllämpning är ej blott önsklig, utan för jordbrukets jemna utveckling rentaf nödvändig.? En intressant nyhet, som någon tid ryktesvis berättats, fick i slutet af månaden ofticiel bekräftelse, nemligen att en svensknorsk-dansk konferens inom kort skall öppnas i Stockholm, i ändamål att utarbeta förslag till en ny ordning af postförhållandena de tre brödrarikena emellan. Afvenså har man erhållit visshet om, att undersökningar rörande en undervattenstelegraf mellan Sverge och Finland äro anbefallda, liksom från och med denna dag telegrafkorrespondenter njuta af den nyss förkunnade nedsättningen i det inrikes telegramportoi. K. M:ts bref af den 28 Februari angående krigskollegii ombildning till armåförvaltning, har af flerahanda skäl? ådragit sig uppmärksamhet, såväl för dess innehålls skull som för formens. Att brefvets författare helt hastigt och lustigi förvandlar ett af rikets ständer gjordt medgifvande till en underdånig anhålan är, lindrigt taladt, ett märkligt exempel å otillständigt slart.. Eller skola vi måhända här tillämpa den berömda sentensen om en händelse, som ser ut som en tanke? Ganska oväntadt var det i K. M:ts cir-kulär af den 28 Febr. kungjorda beslut, som i oträngdt mål och med rubbning af kungörelsen af den 8 Mars 1861, lägger ett nytt attribut till landshöfdingarnes makt fullkomlighet, i det dessa hädanefter skola yttra sig om de af skarpskyttekårer på öfverbefälhafvare-förslag uppförda personers lämplighet för befvttningen?. Erbjuder således ej kårens genom ett förslagsrum ut-: tryckta förtroende garanti nog för lämpligheten; har den i kungörelsen af 1861 åt de skarpskytteföreningar, som vilja räknas såsom integrerande delar af nationalförsvaret, medgilna frihet verkligen visat sig alltför rundligt tillmätt? Eller hvadan anledningarne till en börjande reaktion i detta afseende? Om vi till det redan anförda tillägga, att genom K. M:ts beslut i ett besvärsmål afgjordt blifvit, att landsting eger tillsätta komit, med åliggande alt arbeta under mellantiden till nästa landsting; att generaltullst,re:sen under sin nya chef, liksom Örebro stadsfullmäktige, slutit sig till ni retormen ; att 127 valmän i Örebro till K. M:t ingått med en petition om afbjelpande af den kränkande orättfärdighet, bvarmed förordningen om kommunalstyrelse i stad behandlar alla dem, som ej äro eller åt minstone synas och antagas vara rika; så skulle vi härmed hafva afslutat vår krönika, derest ej öfverståthållaren i Stockholms stad skyndat att erbjuda oss ämne till ett nytt kapitel, då han vid den eljest redan genom polisvåld tillräckligt utmärkta och ryktbar vordna Mars månad knöt en ny märkvärdighet af samma. slag. Det är vår skyldighet att, för fullständighetens skull, omnämna denna uppenbarelse af administrativ påflugenhet, men föröfrigt vilja vi hänviea dan till annat faöröom Dermed z