Aftonbladet – 1 april 1865, sida 2

STOCKHOLM den 1 April Återblick på Mars månad. Bland de mest anmärkningsvärda dragen i sistförflutna månads fysionomi är det efter någon tids åtminstone skenbar slummer återuppvaknade intresset för representationsreformen. Om ännu någon skugga af tvifvel kunnat finnas qvar rörande den mening i denna sak, som omfattas af den ofantligt Öfvervägande majoriteten af vårt lands befolkning, synes den hafva bort fly redan vid annalkandet af den nya rörelse till förmån för reformen, hvars första förebud vi antecknade i vår sista månadsrevy, och som sedan oafbrutet fortgått. Talrikt besökta reformmöten, hvilkas resultat undantagslöst varit ett jakande svar på den af reformkomiten till svenska folket framställda fråga, hafva under Mars månad egt rum på Mellerud, Österberga och Tångelanda, utlysta ef f. d. vice talmannen A. Ericson; i Wadstena på kallelse af f. d. riksdagsmannen J. Anderson, i Westervik på kallelse af riksdagsfullmäktige Carlson och Gross, i Linköping efter inbjudning af hr Ridderstad, och i Gefle, sammankalladt af landshöfding Asker, i Wenersborg, enligt uppmaning af hr F. Zettergren, i Mariestad, utlyst af rektor Sörenson, i Kalmar tvenne, det ena kalladt af rektor Dahm, det andra af riksdagsmannen J. Dahlgren, samt slutligen i Nora, föranstaltadt af bruksegaren P. Pehrson. Utom flera andra i Kalmar län hållna möten, om hvilka vi ej annat erfarit än att de instämt i reformkomitns adress, må vidare erinras om den af ett hushållningsille (på Årsta) uttalade opinion, samt att Åere ledamöter af det högvördiga ståndet yttrat sig för reformen, ej i anonyma tidningsartiklar, såsom förut då och då inträffat, utan med full offentlighet. Allt flere tecken antyda, att presterskapets flertal ej vill att ståndet skall till skada för sig sjelft och kyrkan göra tjenst säsom afledare för den ovilja, hvilken kommer att drabba de rivilegierade, om de trotsa mot rätt och Dillighet, och att en reformfiendtlig adelsfraktion således ej skall lyckas att locka presterna till en allians med programmet: non possumus. Alt ströskrifter mot reformen börja blifva synliga, hafva reformens vänner all anledning att glädja sig ät. Ty det offentligt uttryckta motståndet låter sig lättare bekämpas, än den hemligt smygande verksamheten, och reformvännerna få häri en osökt anledning till ett kraftigt uppträdande, till en oförtröttad agitation, som förut medan motståndet dolde sig i skenbart overksam resignation, kunde synas sakna ändamål och således ej egde utsigt att väcka lif och intresse bland allmänheten. Det är derföre medverkligt nöje vi helsa både de af en hög embetsman författade Satser? mot det hvilande förslaget och den ?Ö. P. M.?i samma ämne, som ändtligen kommit att erbjuda en antaglig utgångspunkt för en förnyad diskussion, något som ej i minsta mån kan sägas om en i slutet af förlidet år utifven, mot reformen riktad skrift. Månadens förnämsta tilldragelse är Nordiska Nationslföreningens otfentliga framträdande med ett program, som enligt Fe drelandete? yttrande tydligare och bestämdare, än hittills någonsin skett, uttalar hvad som är den sanna kärnan i all verklig och allvarligt menad skandinavism. Vid sidan af åtskilliga företeelser, som äro allt annat än ljusa och lofvande; är det ett tidstecken af glädjande art, att i en den politiska räddbågans och den anspråksfulla materialismens period och just i ett ögonblick, då skandinavismen fått lemna sin eminenta lats i de politiska idgernas modejournal, ere hundra peisoner inom kort tid sluta sig tillsammans under en stor tankes baBör, med föresats att allvarligt och nitiskt arbeta i dess tjenst. Det är uppen