Aftonbladet – 1 april 1865, sida 2

Vetonskapsakadsmiens årshögtid, den 31 Mars 1865. nde för året, kommendören OC. B. Lilliehö kännagaf i sitt inledningstal att den medalj, som akademien lätit pregla till utdelning på högtidsdazen, återkallade hägkomsten af akademiens tramlidne ledamot P. Lagerbjelm, hs lefnad och förtjenster ordföranden skildrade i ett kort miunestal. Medaljen, utförd af ru Lea Ahlborn, föreställer på framsidan den firades deles väl trällade bild, med omskrif : P. LAGERHJELM R. COLL. METALL. ASSESSOUR (P. Lagerhjelm, assessor i K bergskollegium) och underskrift: NAT. 1757 DEN. 1856 (fodd 1787, död 1856) samt på frånsidan en tänd masugn, med omskritt: COMMODIS PATRIAE ARDENS INSERVIT (Lägande till tjenst för tädernueslandets gagn) och i exerguen: SOCIO DE RE METALL. BENE MERITO R. ACAD. SC. SVEC. MDCCOCLXYV (Kongl. vetenskapsakademien, 1865, ät en förtjenstfull ledamot af sin mineralogiska klass). Akademiens sekreterare, professor Wahlberg, redogjorde för akademiens otticiella och vetenskapiiga åtgärder under det sedan förra högtidsdagen förflutna året, samt derunder inträtfade förändringar. Hon yttrade härölver: Ehuru den för ett noggrannt bestämmande af jordens figur så vigtiga lragan om en gradmätning på Spitsbergen redan för omkring 40 är sedan ar general Sabine väcktes inom Royal Society i London, kom dock denna angelägenhet iörst till någon handläggning genom adjunkten Otto Torells till svenska vetenskapsakademie ingifna förslag och den deraf föranledda svensk; expeditionen, hvilken, utrustad genom statsmedel och enskilda bidrag, år 1851 under hans ledning afgick, för att, utom annat, vidtaga nödiga förarbeten i otvannämnda syfte. Innan sjeliva vradmätningen kan till utförande ifrågakomma. måste det nemligen genom förberedande undersökning utrönas, huruvida landets ofullständigt kända geografiska och andra törhållanden medgåfvo uppmätandet af ett längre gradmätningsnät. Möjligheten härat visades för den norra delen af det ötver 40 mil långa triangelnätet, genom magister Chydenii rekognosceringar under den Torellska expeditionen. Den södra delen var deremot då oåtkomlig i anledning af isens ogynnsamma läge. Till fullföljande af dessa undersökningar och denna forberedaude frågas fullständiga utredande anslogo rikets ständer 10.000 rdr för en ny expedition, hvilken, under professor Nordenskiölds inseende sistlidne vår till Spitsbergen afgick och, efter tre månaders uppehåll vid des kuster, lyckligt återvände. Så väl under bortsom hemresan åtnjöt expeditionen, bade för sina medlemmar och för deras effekter och samlingar, fri transport. i Sverge på statens jernvägar och i Norge på kongl. postverkets ångbatar. Som deltagare i rekognosceringsarbetena för gradmätningen medtöljde akademiadjunkten N. Duner, och då de anvisade medlen uteslutande voro bestämda för dessa arbeten, bereddes, genom frikostigt bidrag af en bland akademiens ledamöter, särskildt tillfälle för doktor A. J. Malmgren att medfölja för anställandet at naturhistoriska iakttagelser och anskaffandet at sådana föremål till riksmuseum. Deltagarne i denna sednare resa hade redan 1861 alla besökt Spitsbergen och egde derigenom nödig kännedom om der rådande förhållanden. Sistlidne sommar var länge. älven för de diska trakter, ovanligt kall och ogynnsam, så att expeditionen först den 10 Augusti kunde intränga i den stora fjord långs med bvars stränder triangelnätets södra, då ännu återstående del hufvudsakligen skulle utsträckas: men derefter inträdde ett motsatt förhållande, hvarigenom det innan utgången af Augusti månad hade lyckats att medelst ett enkelt triangelnät sammanbinda Spitsbergens sydligaste udde med det först utstakade norra nätet. Efter att sålunda hafva utfört sitt egentliga uppdrag, och efter tfruktlöst försök att segla norr om Spitsbergen. för att der undersöka isens läge, återvände expeditionen till Tromsö. De värderika zoologiska och geologiska samlingar, som äfven denna gång blifvit hem förda, äro till riksmuseum aflemnade. Bland dessa torde särskildt böra nämnas i sandsten inbäddade benfragmenter af ett utdödt ödleartadt djur. som under äldre geologiska perioder lefvat i detta nu så kalla land. Den under förra resan påbörjade kartläggningen af Spitsbergens kuster har under denna blifvit fortsatt, så att endast en jemförel sevis obetydlig. ar de nska expeditionerna ej besdkt, kuststräcka åtej oupptagen. Alven den geologiska beskaffenheten at Bpitsbergen kan numera anses vara temligen utredd. Adjunkten Duner och professor Nordenskiöld äro för närvaAkademiens ordför