Aftonbladet – 30 mars 1865, sida 2

NPR SW WARE WELL BV VV MIO DD. Ett af vilkoren för verklig samhällsfrihet är att statens förmynderskap så litet som möjligt gör intrång i den enskildes förhållanden och lifsverksamhet, att dessa få utveckla sig fritt och obesväradt, så länge de icke öfverskrida gränserna af lag och rätt och derigenom bli menliga för andras individuella frihet. Det är icke mycket värdt att tala om frihet i ett land, der den enskilde uti en mängd af sina privata angelägenheter, uti de mest obetydliga bestyr, skall handledaz,öfvervakas och trakasseras af polismän eller gensdarmer, der dessa underordnade statstjenare synas mindre vara till för att uppspåra brottslingar och förekom ma offentliga oordningar, än att besvära och pungslå den stora mängden af laglydiga och rättänkande personer. Det tvång och den ofrihet, som kännes bittrast för massan af ett lands befolkning är det som uppenbarar sig dagligen och stundeligen i små doser af chikaner och trakasserier, som verka såsom knappnålsstygn, och mot hvilka man känner sig värnlös, äfven om man mot större rättskränkningar i fråga om person och egendom kan räkna på lagens värnande arm. Hos oss eger verkligen det egendomliga förhållande rum, att under det allmänna lagen sökt värna om den enskildes frihet, har polismakten under tidernas lopp tillskansat sig den i ett konstitutionelt land orimliga rättigheten att, oberoende af den verkliga lagstiftande makten, utöfva en lagstiftning på egen hand medelst s. k. kungörelser af öfverståthållare-embetet i Stockholm och konungens befallningshafvande ilänen, hvilka kungörelser understundom kunna innehålla för medborgarnes rätt, frihet och egendom ganska vådliga stadganden, hvilka stå i högst väsentlig strid med de principer, som gjort sig gällande i vår författning och i den allmänna lagstiftningen. I förgångna politiskt menlösa tider har det gått an att i polisväg sålunda stifta lag, som högst betänkligt inskränkt församlingsrätten och den personliga friheten. Numera har dock den politiska utvecklingen i vårt land kommit så långt, att sådant näppeligen låter sig göra, utan att rättsmedvetandet uppreser sig deremot och så skarpa och enhälliga protester låta förnimma sig, att det blir omöjligt att genomföra en dylik olaglig extra-lagstiftning. Öfverståthållareembetet har under den 27 dennes utfärdat en kungörelse angående anmälan af hit till staden anlände resande, äfvensom hyresgäster och andra personer vid ombyte af boningsställen?. tskilliga i denna kungörelse lemnade föreskrifter äro af den beskaffenhet, att de sannolikt af allmänheten skola mottagas både med häpnad och harm. Kungörelsen föreskrifver: 1:o. Alla till Stockholm anlände resande och främmande personer, från hvilken ineller utländsk ort de vara må, med undantag blott för dem bland allmogen, som hit ankomma med varor till försäljning och återvända under dygnet, böra genom dens försorg, som dem under natten herbergerat, sednast påföljande morgon före kl. 10, å polisdistriktets vaktkontor anmälas medelst skriftlig uppgift å den resandes eller främmandes dopoch tillnamn, titel eller yrke samt ålder, rätta hemvist och orten hvarifrån han kommit. Berörda uppgift eller anmälningssedel bör vara så tydligt skrifven att, vid anteckningen å polisvaktkontoret, misstag i afseende å den resandes eller främmandes namn m. m. må undvikas, samt skall af den anmälningsskyldige undertecknas, med underrättelse om herbergets belägenhet till gata och husnummer. 2:0. En hvar, som till annan uthyrer rum, skall af hyresgästen genast vid inflyttningen fordra förteckning på alla de personer, hvaraf dennes hushåll består, vare sig barn, anhöriga eller tjenare. Denna förteckning skall tydligen upptaga hvar och ens dopoch tillnamn, titel eller yrke samt födelseår, och jemväl innehålla uppft om personernas sednaste boningsställen ; och ör förteckningen, af hyresgästen upprättad, dagen efter inflyttningen aflemnas till värden eller vice-värden i huset, hvarefter denne åligger att nästpåföljande dag före kl. 12 densamma å polisdistriktets vaktkontor ingifva. Hvad sålunda är vordet stadgadt skall iakttagas ej blott vid de vanliga flyttningstiderna, utan äfven deremellan så ofta någon person inflyttar i huset, och gäller jemväl för den, som i öfrigt, mot eller utan betalning, inom egen bostad lemnar husrum åt annan person. : 3:0. I händelse den anmälande önskar att erhålla bevis öfver aflemnandet af de i1:a och 2:a punkterna omförmälda anmälningssedlar och förteckningar, böra dessa i 2:ne exemplar till vaktkontoret ingifvas, då det ena exemplaret, försedt med åteckhadt sådant bevis, till den anmälande genast återställes. 4:o. Ingen må undandraga sig att lemna de upplysningar, som för upprättandet af de föreskrifna anmälningssedlarne och förteckningarne erfordras; och eger den värd, hvilken vägras nödiga upplysningar, att sådant anmäla hos närmaste polistjensteman, som dervid, när fråga är om okänd person, hvilken undandrager sig att uppgifva namn, hemort eller hvad eljest till nödig underrättelse hörer, eller mot hvilken skälig anledning förekommer att han gjort osann NPpgin kommer att förfara i enlighet med hvad k. örordningen den 21 Sept. 1860 och k. stadgan den 29 Mars 1846 för dylikt fall innehålla. 5:o. Försumnmar någon att fullgöra hvad här ofvan blifvit föreskrifvet, skall den skyldige böta från 2 till 15 rdr, angifvarens ensak. Om det kan hafva något skäl för sig att resande, som till hufvudstaden ankomma och logera på hoteller eller i sådana lokaler som för resande tillhandahållas, böra uppgifva sin bostad till deras nytta och be qvämlighet som med dem vilja sammanträffa, och att sådana adressuppgifter tilll. poliskammaren inlemnas för att der vara tillgängliga, så lärer dock föreskriften, bland annat om uppgift på deras ålder och rättal.