Aftonbladet – 29 mars 1865, sida 3

gerna och ofta besökte oss; att vi också någon gång åto en god qvällsvard på värdshus samt ett par gånger deltogo med några vänner isammanskott för en treflig afton. Vi lefde sålunda väl anspråkslöst och tarfligt, men gladt och bekymmerslöst. och kände till ingen egentlig brist, som skulle nedtryckt våra unga, lefnadsfriska sinnen. Runeberg medhade några tiotal riksdaler från hemmetj och erhöll snart lärareplats vid en fru Danes fruntimmerspension i Åbo, för hvilken befattning han uppbar 12 rdr månatligen. Visserligen var hans, liksom mången annan ynglings kassa, ofta tom; men detta bryderi varade aldrig länge, och ehuru ända från denna tid hans tillgångar varit beroende endast af egen omtanke och eget arbete, så har han likväl alltid haft sin anständiga, om ock icke rikliga utkomst. — Runebergs öfriga lefnadsförhållanden, hans glada, varma, rättskänsliga pojklynne och hans fallenhet för muntra, oskyldiga upptåg, hvilken fortvarade långt in i mannaäldern äro i 7M. ja M. t. ganska sanningsenligt tecknade. Att vi voro sex och icke tre? skolgossar under den s. k. gamla Mosters vård, är af föga vigt; men anmärkas kan, att den förträffliga gumman af alla der på orten, från presidenten till gatpojken, benämndes Moster. — — — Utom det att Runebergs oförgängliga ära hvarken kan eller behöfver vinna genom dikter, så har äfven känslan för sanning föranledt detta offentliga beriktigande, —Dbe. Rn