Aftonbladet – 28 mars 1865, sida 3

ett svärande,! ett bannande, ett skrattande; ty under tiden jungfrurna varit ifrån sina, för syns skull qvarstående rockar, har en elak dräng gjort något spratt; ja han har i sanning icke vant fåfäng, ty antingen har han dragit en jernkedja genom alla rockhjulen och hopläst båda af kedjans ändar, eller ock bytt om åtskilliga effekter, så att maskinen icke på en lång stund kan fås i gång. Det lider åt kl. 344 då en ny qvantitet ur den stora kaffepannans innehåll måste serveras. Under allt detta är det många som få sitta emellan eller blifva tbrödet, ifall skorpor inte vankas: många menniskor blifva således under tiden omtalade och dömde, somlige till oförtjent beröm, somlige till evig försmädelse och blygd. Nu är dagen slutad, qvällen börjar göra sin titt in i spinnstugan. Jungfrurna måste afbryta sin verksamhet för en timma eller något, för att göra en rund till sina favoriter i kohus och hönshus och bjuda dem god natt, hvarefter färden åter styres till spinnstugan, der en ljus och god brasa möter dem vid inträdet. Nu börjas spmnandet under det någon af dem som vill kallas största hönset i korgen uppstämmer en vallvisa i ox-moll eller ko-dur. Nu börjar det lida till kl. 9 och dagen är förliden, då spinnsystrarne måste skiljas åt, men dessförinnan öfverlägga de om hvilken af grannarne i byn, som skall taga emot dem påföljande dagen. Frågas nu huru mycket spånad har kunnat medhinnas blifva till garn? en fråga, som lätteligen kan besvaras med ganska litet emot om hvar och en hölle sig hemma vid sin spinnrock, då äfven mycket sqvaller och förtal skulle uteblifva. Bäst vore det derföre, om de s. k. spinnstugorna helt och hållet bannlystes. — Ett förmöget stadsbud. I Paris afled nys ligen en commissionaire, som icke många dagar förut sågs stå i ett gathörn, färdig att utföra hvilket uppdrag som lemnades åt honom. Genom stor sparsamhet hade han under ett långt lif sammansparat en summa af 400,000 francs (nära 300,000 rår). En kryddbodsbetjent och tvenne savojarder voro hans arftagare. De tre lyckliga beslöto att dagen till ära äta en midda; tillsammans och begåfvo sig derföre till ett tarfligt matställe i Butte S:t Roch, hvarest de för. tärde för — 40 öre hvardera.