Aftonbladet – 24 mars 1865, sida 2

Ett enda ord till, Gunerus! Lofva mig, att du inte går ut, utan går upp till dig. Det är ju så mycket med kitsligt slödder ute en sådan qväll. Farväl med dig!? sade ham hastigt. Han gick. Farväl!? — — Ordet återuppirepades i hennes hjerta. Och hon kände, som om hennes lif nu snart skulle bräckass. Hon gick fram och åter en timma, två timmar, flera fasansfullt långa timmar, innan någon af de bortavarande :af husets karlar kommo hem. Hon gick, som om hon, för hvart steg hon tog, hade: ett mål, som hon sökte, men som allt längre och längre drog sig undan. Slutligen tog någon i dörren. Det var Carl Johan. Har du sett till Gunerus?4 var hennes första ord. 4Nej4, sade han. Men han var ej van att tala osanning och hon förstod, att det ej var riktigt så helt med nekandet. 4Säg mig mera deromX4, sade hon. Det står aldrig rätt till; det känner jag på mig. Han gick härifrån i ett så konstigt humör; Gud misskunde sig öfver oss!4 Jag har, vid min Gud, inte sett till honomt, sade han allvarligt. Ge dig nu inte ifver! Jag skall tala om allt jag vet. Han etver och är frisk, det är ju allt som du vehöfver veta?x Men hvar är han? Hvar har du sett ronom 24 Jag har inte sett honom! Hvem har då gjort det? Af mvem har lu hört något om honom ? Niklas sa att han sett honom !4 tDu store, milde Gud, om du nu ville äga allt med en gång och låta mhig slippa tt fråga! Hvar såg Niklas honom? Der han sett honom förr. Se eså, är du löjdare nu? Borta hos dem? Borta hos — henne! — Men jag kanl. nte ansvara för sanningen. Jag dir nästau) äker på, att det inte var en samning, så t