Aftonbladet – 23 mars 1865, sida 3

er gar, som trotsa alla vanliga beräkningar nu men man kunde icke göra mycket afseend npå dem på en tid, då Napoleons förflutn Ip bana var mer ätventyrlig än storartad ofloch då man af haus framtid icke väntad annat än att han skulle intaga president är stolen under fyra år och derefter afgå eSenare händelser ha föranledt oss attfram ar ställa den frågan, om icke det omdöme v ar då fällde var förhastadt. Under de år, son an sedan dess förflutit, har denne mans lef la Inadsbana varit föremål för verldens både s. förundran och beundran. Han höll sig oan nItastadt qvar på den plats, han så otörmo. n dadt uppnått, och kämpade der i tre å1 ra mot Frankrikes främsta politici, hvilka med hvarje dag bättre insågo att han var en ia I personlighet, som de hvarken förmådde unin I derkufva eller leda. Då tiden för hans pre1I sidentskap var tilländalupen, lyckades han st genom en statskupp, som sedan efterföljdes r-Jaf ett vädjande till franska folket rörande rs Jallmän omröstning, att utsträcka tiden till ul10 är. Hela raden af erkända politiska e i kapaciteter bragte han till tystnad eller skickade dem ur Frankrike, med undantag sjaf -dem som gingo in på att arbeta under r honom såsom ministrar. Året derpå uppi Igaf han, genom en ny statskupp och ett al nytt vädjande till nationen, presidentsplatIl Isen och besteg kejsartronen, hvarifrån han n sedan styrt Frankrike med kraftig hand, omgifven af en talrik och underdånig armå. g)Han har förstått att leda det hela så att han förblifvit oberörd af oppositionens röh Irelser och sitter fast som på en klippa i , detta ombytlighetens och vulkanernas land. n Men det är icke blott det ovunliga i denna . Isplittrade nations förvandling till en komilpakt politisk kropp, regerad efter ett nytt system af personlig despotism, grundad på a ett stillatigande demokrotiskt medgifvande, . som erbjuder ett intressant studium at Louis s I Napoleons regering. al Hvilken roll har han ej spelat och spe-lar han ej än i dag uti Europas och hela 5 verldens politik! Hvad äro våra Palmer8 n stonar och Derbyer i jemförelse med den en gång halft föraktade äfventyraren från e I Strassburg och Boulogne? Hvad äro Eoropas r Nesselroder och Metternielar mot honom? i Endast politici af gamla skolan, hvilkas underordnude befauning det är att gilva akt på i och röra sig omkring honom i servila ställningar, att tala efter hans önskan i parla. menter och skrifter samt endast då och då : motsäga honom, om de hysa en annan mening än han. På ingen annan tron i verljden sitter en potentat, som tilldrager sig så allmän uppmärksamhet som han, som kan sprida förvirring och oro så vida omkring bland jordens tolk, i hvad riktning han än vill vända sig. Det är ingenting underligt om det blifvit en allmän uppfattning, att han, för att kunna uppnå en sådan ställni: g, utom många andra egenskaper, måste vara i besittning af ett ovanligt skarpt och genomträngande förstånd. Det är icke underligt om den meningen blitvit allmän, att, om Napoleon I är det iranska kejsardömets Julius Ceesar, originel, stor, uppfinningsrik, så är denne tredje Napoleon dess Augustus, outgrundlig, lugnt beräknande, en verklig statsman och derjemte soldat, det sednarei högre grad än Augustus var. Vid bedömandet af Napoleon, liksom af hvarje historisk personlighet, mås!e man börja med att undersöka, hur stor andel hans egen duglighet eller snille haft i de stora veikningar han åstadkommit, och hur mycket deraf man kan anse för ett naturligt resultat af de säregna politiska förhållanden under hvilka han lefvat. Den liberala franska pressen, som af Napoleon blifvit så reduce rad, att den nästan endast behållit rättigheten att kriticera honom, är temligen enslämmig i sina yttranden om denna fråga. Den anser hans storhet till betydlig del grundad på omständigheter, öfver hvilka han alldeles icke varit herre, såsom 1848 års händelser, franska nationens outsläckliga entusiasm för det namn han bär, de näringsidkande klassernas likgiltighet lör pogen vidmakthålles, landtbefolkningens politiska oemottaglighet o. s. v. Den stora hopen vidhåller icke desto mindre envist sin tro att det framför allt måste vara något ovanligt med sjelfva mannen, och kritiken fortsätter sin bevisning genom att taga sin tillflykt till den vanliga distinktionen mellan karakter och inspiration. Ja, säger den, det är onekligen något ovanligt med mannen, men detta ovanliga består icke i de, slags inspiration, som man i den moraliska verlden plägar anse stor och fruktbärande. Om man, till en kraftig vilja, en försigtig inbun-euhet och icke ringa grad af mod, lägger ett fullkomligt ringaktande af alla en gång antegna etiska grundsatser, så skall man onekligen deraf kunna göra en ovanlig man, som i en vanlig verld, med krut och kanoner til sin disposition, utan tvifvel skall kunna frambringa förvånande resultater. . En inbrottstjuf med doggfysiognomi, obetydligt samvete och en utvecklad förvärfsoch förstöringsorgan, är också en ovanlig man; sätt ho.om i en krets af män sädana som Fenelon och Newton så skall man få se, att de trots sina upphöjda själsgåfvor skola böja sig för honom och med glädje betala honom skatt för att förvärfva sig frihet hv.r på sitt speciella andliga område. Det skall måhända kunna tjena såsom ett ringa bidrag till frågan, om vi lär meddela resultaterna af en ny granskning af Napoleons skrifter, en granskning som företagits från fullkomligt opartisk ståndpunkt och i ändamål att prölfva rättmätigheten af ett förut yttradt omdöme, hvarpå synes vara goda skäl för hand att tvifla. Louis Napoleons skrifter äro följande: Politiska betraktelser?, skrifoa 1832, då författaren var på sitt 25:te år och vistades i Schweiz hos sin moder, exdrottn ng Hortense, Politiska och militära betraktelser rörande Schweiz, skrifna 1833, medan han ännu var medborgare i nämnde land, Napoleonska idter4, daterade Carlton Terrace, London, Juli 1839; under den mellanliggan: e tiden från 1833 till 1839 företog förrattaren sitt misslyckade Strassburgerförsök, Al . litisk frihet, om blott den sociala ordnm: 6 rr Mm AH MA kH 3