Det är märkvärdigt att se, hvilka sympatier, som i sjelfva verket äro rådande mellan de utpräglade antiskandinaverna inom den svenska pressen och reaktionen i Danmark. De förra omfatta med synnerlig förkärlek generalerna de Meza och Hegermann-Lindencrone; de råka i en snartsagdt fanatisk ifver, om någon vågar sätta ifråga det höga värdet af bemälde herrars reträttbedrifter; de uttömma sig i loford öfver det ärorika öfvergifvandet af Dannevirke utan svärdsslag. Men ieke nog härmed; sympatierna sträcka sig ännu längre och till de fredliga idrotter, som den danska reaktio