Aftonbladet – 22 mars 1865, sida 2

j nn den alt silt vetandes riKa SsKallel, OC enstädes har saknats åhörare, som med ärlighet emottagit och sökt göra sig till lo detta förträffliga sätt att popularisera fruktbargöra den vetenskapliga forskgens resultater. Uikets andra stad, Göteborg, som icke na vill i något afseende stå tillbaka, har, om vi nämnde, icke dröjt att, så snart offentliga föreläsningarne här i StockIm kommo till stånd, anordna dylika äfi i Göteborg; och med den ungdomsfriska pfattning, som i flera fall utmärker dya framåtsträfvande samhällen, har man r äfven börjat diskutera planen för intandet af en ?fri akademi?. Det kan vara intressant för våra läsare i fvudstaden, som veta att en sådan plan nånga år varit här å bane, att erfara, ru under det att den af regeringen efter stlidne riksdag här nedsatta komitg, för de fentliga föreläsningarnes ordnande, i orts egentliga bemärkelse, hvilar, på de laar, densamma förmodligen tror sig hafva innit, den enskilde omtankan deremot i öteborg med en heit annan lifaktighet artar på att utfinna medel till åstadkomande af en institution som, gagnelig för varje större kommun, likväl icke uti nå;n skulle vara af den allmänna nytta som hufvudstaden. Vi skola en annan gång närmare redogöra r dessa sträfvanden, men meddela emelrtid ur Göteborgs Handelsoch Sjöfartsdning en väl skrifven och äfven för hufvudaden tillämplig uppsats om föremålen för r fri skademis verksamhet samt buruvida rare vid en sådan akademi kunna i ett ovetenskapligt samhälle påräkna åhörare ch vinna en framtid : Hvilka äro de elementer i vårt samhälle, om skulle näras af och i sin ordning gifva äring åt den högre bildningsanstalt, som han velat beteckna med namnet: Fri akaemi? På denna frågas besvarande på ett tillredsställande sätt beror hela saken. Finvas ej åhörare, är det ej värdt att tala om öreläsningar; finnas ej lärjungar, blifva lekionerna öfverflödiga. Men de finnas. Likasom det länder såväl den med studier sysselsatte vetenskapsmannen, som embetsmannen och skolläraren till vederqvickelse och mängfaldigt gagn, att kunna egna nåson ledig tid åt en praktisk sysselsättning, vore den än af enklaste art — så är det för en det praktiska lifvets man en källa till rik njutning att få egna en ledig tid till studier al något vetenskapligt eller allmänbildande ämne. Kunskapens områden öppna dervid olika fält åt hvars och ens olika anlag och håg. Och hvart och ett af dessa fält är stort nog, för att fylla den kunskapssökandes själ med det rikaste innehåll, ja blifver större, ju mera man blir på detsamma hemmastadd. Här möta i första rummet naturvetenskaerna. Hos den ene har en åtrå vaknat att ära känna naturens fysiska lagar; den andra har vissa mekaniska funderingar, och ville gerna se sig om på det området: den tredje är vän af blomsterriket, den fjerde af djurriket, den femte af stjernhimmelen m. m. Här möta de kunskaps så stor vigt i det borger vär ifall och just mot nin; gon upp den tyg gör tale ofv kes för ran see vis rar ke fas fri ic mt öf soi vä lä vi in —-—.. TH fronan som äro af I iga lifvet, såsom Jupptaga deras tid nationalekonomi, samhällslära, den borgerliga lagstiftningen, m. m. Vidare möta de stora kunskapsämnena: mensklighetens historia, folkelagens seder och bruk, menniskans utbredning på jordytan och gruppering i enskilda politiska samhällen. Den rena matematiken är ett herrligt studium i och för sig och blifver ännu högre i sina tillämpningar. Konsten har ej blott en historia, fängslande för tanke, känsla och inbillningskraft, den har ock en lag, en teori, som ger när ring nog åt kunskapsbegäret. etsamma gäller om konstfliten, industrien, der hvarje uppfinning har sin oändligt lärorika utvecklingshistoria. Här finnas alltså ämnen nog att välja på. Är det icke antagligt att våra unge och yngre män, (hvartöre ej äfven en och annan äldre?)) skulle med ifver omfatta Öppnade tillfällen att studera ett eller flera af dessa herrliga kunskapsämnen? Vi hafva flera hundra sådana män. Deras göromål hå kontoret, i handelsboden eller på verkstaden hufvudsakliga delen af dagen; men de hafva dock söndagseftermiddagar och många qvällar lediga. Många kuona ock disponera ett par tre timmar vid middagstiden. Alltid skola de således kunna använda ett par tre timmar i veckan till att studera ett kunskapsämne, hvilket de kunna fritt välja. Uppstå här föreläsningar inom de olika områdena för vetenskap och bildning, skola de alltså, efter all sannolikhet, få sina kretsar af åhörare, till större eller mindre antal, hvilka åhörare småningom blifva lärjungar, d. ä. skola söka att derjemte studera på egen hand. Kanske skola de ock förena sig om att al föreläsaren utverka sig särskilda lektioner, eller hvad man vid universiteterna kallar: kollegier. Blir en sådan anda rätt liflig och allmän. skola vi kunna komma derhän, att det icke gifves en enda ung och något bildad mar inom vårt samhälle, som ej utom sina prak tiska förrättningar, idkar ett älsklingsstu fi TOli ndium, vare sig på vetenskapens, den skäne konstens eller den medborgerliga bildnin gens fält. På samma gång skulle det ej finnas et enda ung man, som ej stodei det frivillig: nationalförsvarets leder. Ju mera håger ly ftas i det ena hänseendet, ju mera lifva den för friska kroppsöfnängar särdeles di dessa tillika innebära det stora praktisk syftet att försvara fosterlandets yttre sjelf ständighet Icke blo och borgerliga frihet. tt den individuella bildningen och samhällets bildning i gem en skulle härpi vinna, industrie äfven vetenskapen, konsten och d Ila yrkena skulle deraf hemta fruk ter. Vi hafva haft inom vårt eget samhälle e lärorik erfarenhet deraf, då vi haft tvenn ännu lefvande män, hvilka, jemte träga embetsmannagöromål, idkat vetenskaplig studier på ett sätt, som ländt deras veter AT Dvat är ntor d ER AL AmAnNn