Aftonbladet – 21 mars 1865, sida 3

od EO RED UU fULUCHUHleL COiRA 40Vv Ival hvaraf en del redan blifvit aflemnad till I mest behöfvande bland dem. -) Hämäläinen berättar, att ett läger näs sommar kommer ait bildas på Parola mal likväl ej af finska trupper, utan af tven ryska regementen. Det refflade artilleriet. Med anledning af några utkomna arbete rörande detta ämne, har den bekante skri! ställaren Xavier Raymond uti ett par p pulärt hållna artiklår i Journal des Deba lemnat en öfversigt af den ståndpunkt a tillerivapnets utveckling för närvarande up nått, med särskildt afseende på frågan i hv mån man ännu lyckats lösa problemet a konstruera en kanon, nog kraftig att bi kämpa örlogsskeppens pansarbeklädnad. D denna angelägenhet är för alla länder i hö lgrad en fråga för dagen, återgifva vi hi I det hufvudsakligaste af hr Raymonds urtil lar. Efter några inledande ord om de u I komna skrifterna yttrar den franska förfa taren: ?Det är olyckligtvis sannt, att kanoner: 24 och 26 centimeters kaliber, som vi ny hgen profvat, ha lemnat resultater, or (hvilka man endast kan säga, att de lära os alt det är vissa saker, som vi icke bör göra; men hur ofullkomliga än dessa pjese må vara, äro de åtminstone icke sämre ä; sir W. Armstrongs 100-, 150. och 300 pun dingar. Det är icke vi som säga det, uta några af Englands utmärktaste officerare Vi skulle kunna nämna flera utaf dem; me; vi vilja för denna gång inskränka oss at citera amiral Halsteds bret till förste ami ralitetslorden. Han är en officer, hvar rykte är fullt stadgadt bland alla nationer; Jömän, och han går rakt på målet, ty har uvöjer sig icke med att säga, att Evglanc ävnu icke eger någon rätt kraftig kanon: han. påstår till och med att engelska mariuen för ögonblicket är unarmed, vapenlös, och att de kano.er, som man nu ger den. äro icke blott underlägsna de gamla, ic.e blott däliga, utan att de i händelse af krig skulle utgöra en oundviklig orsak till faror och förluster. Det är en sanning, att problemet ait pro. ducera en gror kanon, som på samma gång skulle förmå att genomtränga valsade j ruplåtar af 15 till och med endast 12 centimeters tjockl-k, samt vara ett krigsvapen i ordets praktiska betydelse — detta problem har änvu icke blifvit löst af någon och torde icke heller så snart blitva det. Vigöra ej onspr k på att i denna sak förstå mera än de kompetenta personer, som studerat saken; också skola vi icke gifva oss in på att undersöka en teknisk fråga, hvilken vi lika litet förmå lösa, som den öfriga verlden; men manade af tillfället vilja vi deremot kasta en blick tillbaka och undersöka hvad man ötverhufvud uträttat för frågan om det refflade artilleriet, om hvilket ämne man redan talat och ännu kommer att tala så mycket. För tre eller fyra år sedan, då, efter de resultater man erhållit af de refflade kanonerna under italienska kriget, pansarfregatten Gloire uppträdde, skyndade hela verlden att skaffa sig reffladt artilleri och alla sjöinakter att förse sig med en pansarflotta. Planer och experimenter aflöste hvarandra med otrolig skyndsamhet, och såsom det vanligen går, fann hvarje förslsg sina apostlar, hvilka förkunnade det innebära lösninsen af alla problemer; hvarje nytt experiment, eller åtminstone nästan alla, påstodos na ötverträffat all förväntan. Det är ett anmärkningsvärdt förhållande, utt nästan hvarje nation uppfunnit ett fälirtilleri och att hvar och en håller sig till in uppfinning. Alla dessa slag af artilleri ga slusemellan mycket olika värde, men le ega en sak gemensamt, nemligen att ara mer eller mindre praktiska, men alltid ara det i någon mån. Vapen, som icke ;rfordra stor hastighet, som ba att uthärda lott en obetydlig krutladdning och föga unga projektiler, äro icke svåra att u,pinna, äfven med bibehållande af refflornas oggrannhet och bakladdnings apparat, så! idt man eljest är en man at facket. Del vårigheter, som kunna dölja sig fö botten I f frågan, ha icke tillräckligt fält att ut-! eckla sig på något framstående sätt vid essa pjeser af små dimensioner och ringa tyrka; och då dertill egenkärleken komuw:er red i spelet, blir man blind för de fel som erkligen finnas för hand. Det är lörst då ran mäste öfvergå från det lilla till det sto2, från fältartilleriet till fästningsellerj ustartilleri, och framförallt till kanoner, : estämda att operera mat pansarfartyg, som an stannar i stöpet, på sätt man i sjelfva c erket gjort nästan öfverallt, 1 Engelsmännen, som år 1860 kastade sig in 1 Ai denna bana med större tvärsäkernet och i era buller än någon annan nation, försågo es ss med talrika prof på misslyckade försök, 1 nuru de nästan allid i början helsades så-. om fullständiga framgångar. Etter att haj: epenserat oerhörda summor och tillverkat k assor af utomordentlig materiel; efter att p amförallt ha experimenterat i största skala i ed allt, som blifvit dem erbjudet till un-jd ersökning, tycktes de i verkligheten icke lb kommit mycket längre än första dagen. u et är emellertid för sjöartilleriet och isynerhet för kanoner sam skola användas mot g insarlartyg, som de gjort sig all dennar öda, ty hvad fältartilleriet angår, ha deb Is dato troget hållit sig vid Armstrongs-!n inonen, ehuru den smäåningom undergåttje rändring i alla detaljer. Deremot kanb an säga, att de försökt allt möjligt före mering af sina örlogsfartyg, och vi skullek inna lemna en ofantligt läng lista på dejn noner, med hvilka man experimenterat isl oolwich, Portsmouth och Shoeburyness,n an att ändock få den fullständig. Ensamtk rteckningen på dem, som man först antalc t, men sedan måst förkasta, skulle blilse nska ansenlig. Den enda nyltiga lärdom ft an hemtat härutaf är, att engelsmännen, t m försökt en oändlig massa kanoner från le 0 till 600-pundingar, småningom afståttni in alla dessa försök och för armaring afl hi