derbörande hemmansegare besvär, hvilka af K. M:t så afgjordes, att de hemman som före 1810 afsöndrats skulle på grund häraf, och enär de, enligt 1829 års kongl. kunvörelse, hade förlorat sin insockne-frihet, ordinarie roteras. Häraf torde en hvar, och nu möjligen äfven författaren i Posttidningen, finna, att de ofvananlörda regeringsbesluteu alldeles icke blifvit byggda på några oriktiga förutsättningar 1 (torde val menas om, eller i afseende på) den ena eller andra jordnaturen?, utan att frågorna då blifvit af K. M:t fullständigt pröfvade, i enlighet med 1829 ärs kungörelse ). Slutligen meddelar författaren att han af 1857 års konel. :kungörelse har citerat allt hvad till saken hörer?; — ja väl! men citationen är likvisst så gjord, att den, i stället för att utreda, intrasslar frågan. Om vi icke allt för mycket missförstå författarens antydan, så synes regeringen vara besluten, i fall, såsom är ganska sannolikt, tvistefrågor uppstå till följd af der nya tolkningen af 1529 års kungörelse — en tolkning som eger sin stödjepunkt i en nyligen uppgjord men subjekuvt vexlande kodex? — att afgöra essa tvistelrågor med ledning af den lagstiftning som vid pröfningen är gällande?, d. v.s. att respektera 1829 ärs författning. Skulle författarens viuk på detta sätt förstås, så ha vära anmärkningar, och den nu förda polemiken, haft behörig verkan. Men i alla fall qvarstå de obefogade beslut. n om Myrekulla och Allmag, såsom uppenbara bevis på obekantekapen med nu rvällande lagstiftning?.