Aftonbladet – 21 mars 1865, sida 2

NW SS 5 Vw LD RDS SILVA EVER SEM BSTASSA Mek Hemmanen Myrekulla och Allmag, som ittills blott haft intresse för deras resp. oare, kunna snart anses såsom historiskt lärkvärdiga ställen genom den lifliga disussion, som uppstått om regeringens befoenhet att tilldela dem insocknefrihet. I den ur konstitutionel och statsinkomstg synpunkt ganska vigtiga frågan, huruida K. M:t verkligen eger en sådan befoenhet, innehöll Posttidningen för ilördags n ny uppsats, hvilken vi här nedan skola n extenso meddela, förbehöllande oss att issikera åtskilliga äfven i denna förekomnande icke hållbara satser. Uppsatsen är af följande innehåll: Aftonbladet har med en beredvillighet, som örtjenar allt erkännande, infört vår förra tidingsötversigt rörande hemmanet Myrckullas, fter afsöndring från säteri före år 1810, bibeållna insocknefrihet, men finner sig deraf icke fvertygadt. Nu ordas likväl icke längre om nåson uttrycklig föreskrift i kongl. kungörelsen den 1 Oktober 1829, hvarigenom nämnde frihet skulle ara förlorad, utan säges deremot i en not, att äfven om rikets ständer slutat sin skrifvelse med yrdet förlorat, så hade beslutet varit lika klart, ch att med de tillagda orden, hvarifrån ?) Cc., syftades ett förtydligande af ständernas beslut. färom äro vi fullkomligt ense med Aftonbladet. nen kila oss deruti, att vi icke vilja anse förydligandet i ett ämne såsom ett beslut i ett anvat ämne. Låtom oss nu i korthet upptaga vår motstånlares nya argumenter, i den ordning de förekomma. Han säger, att statsutskottets år 1529 i frågan uttalade, af oss åberopade mening icke afstänlerna godkänd 8 (på ett annat ställe till yttermera visso: att betänkandet ej af ständerna zillades) och derför icke ens omnämndes i stänlernas skrifvelse. Denna något öfverraskande appgift nödgar oss att lemna den ytterligare applysning, grundad på forskning i 1828—30 års riksd avshandlingar. att statsutskottets omförmälda betänkande bifölls al borgareoch bondestånden den 13 Juli, af presteståndet den 16 Juli samt af ridderskapet och adeln den 1 Augusti, allt utan votering och utan hvarje annan skumt af diskussion, än att på riddarhuset en ledamot talade mot betänkandet, nemligen dess positiva del. Afven denne talare lemnade motiveringen och det tillagda förbehållet vid betänkandets slut alldeles ovidrörda. Att utskottens motiver ofta utelemnas eller sämmandragas i rikets ständers I AA sb l skrifvelser, synnerligast när dessa innefatta br fall till redan motiverade kungliga framställningar, lärer icke behöfva sägas för någon, som har ringaste erfarenhet i riksdagsärendens behandling. Vare detta nog sagdt om det första argumentet! Vidare säger Aftonbladet, att förut stadgadt var, det alla afsöndrade hemman hade förlorat deras insocknefrihet, och att genom 1829 ärs kungörelse det gamla stadgandet ändrades endast beträffande de efter 1810 afsöndrade hemmanen, men allaeles icke de före samma tid skedda afsöndringarne, derom det gamla stadgandet blet oförändradtDet gamla stadgandet. som sålunda tre gånger med så stort eftertryck åberopas,... hvar fanns det? Ingen för oss tillgänglig bok, icke ens Rabenii handbok i kameral-lagfarenheten, till hvilken Aftonbladet välvilligt hänvisat. innehäller detta stadgande. Men Aftonbladet har ju redan förra gången upplyst. att det ligger 1 sakens natur; en alltför sväfvande och subjektivt vexlande kodex att åberopa i rent kamerala tvistefrågor, helst om det afses att genom dess tillämpning beröfva någon de förmåner, som i sekler åtföljt hans egendom och i viss mån bestämt dess värde. Den härpå följande anmärkningen, att 1829 års kungörelse blifvit i öfverensstämmelse med Aftonbladets mening tillämpad af K. M:t vid särskilda tillfällen under tiden till och med år 1851, bestrides icke, fastän de då afgjorda må len icke direkt angått hemmans natur af inel ler utsockne, utan egentligen ordnandet af rotering, hvarvid besluten blifvit byggda på förutsältningar af den ena eller andra jordnaturen. De beslut, hvilka sålunda tillkommit, måste naturligtvis respekteras i sitt verkliga innehall, om roteringen. men kunna ingalunda genom sin motivering afskära pröfningsrätten, när fråga uppstår om sjelfva hemmansnaturen, hvilken verkar på åtskilligt annat än roteringen. Och de frå gor, hvilka sålunda uppkomma, böra ju bedömas med ledning af den lagstiftning, som vid pröfning är gällande. Ur kongl. kungörelsen den 23 Maj 1857, hvars grunder härvid äro af väsentlig vigt, hafva vi citerat allt hvad som till saken hörer, men icke velat förlänga vår framställning med åberopandet af dess öfriga innehåll, hvaribland finnes det af Aftonbladet nu framhållna om efterräkning al icke eller till för ringa belopp debiterade utsky der. Kungörelsen finnes i sin helhet att läsa i 1857 års Författningssamling, n:r 22; och den som önskar kännedom rörande motiverna, hän visas till kongl. propositionen den 30 Oktober 1856 (n:r 15).? Låtom oss nu tillse huru mycket som ofvan anförda replik verkligen är hållbart Den ärade förf. framhåller alltjemt stats utskottets betänkande; men hvarför undvike: han äfven nu så omsorgsfullt att vidrör: rikets ständers den 10 Sept. 1829 till K. M: ji samma ämne aflåtna skrifvelse, fastär denna utgjorde grunden för den kort der efter utfärdade k. kungörelsen? Svaret härp: ligger nära tillhands. I berörde skrifvels anföres det ständerna ansett ?de sedan å 1810 ifrån säterierna afsöndrade råoci rörssamt insockne frälsehemmanen ickt hafva genom en sådan afsöndring deras fri het förlorat? ; denna åsigt, denna eftergif är i k. kungörelsen af den 31 Okt. 182 uttryckt med orden: att, sedan enligt k kungörelsen af den 5 April 1810 ridderska pet och adeln afsagt sig rättigheten att me andras uteslutande, besitta säterier, så bör I de råoch rörssamt insockne frälsehem man, hvilka efter berörde tid redan blifvit eller vidare blifva, från de säterier, hvarun der de lydt, eller lyda, afsöndrade, sådar oaktadt deras råoch rörssamt insockn frihet bibehålla?. Då nu sålunda uttryckligen stadgats a! de hemman, som afsöndrats efter 1810, skull I sådant oaktadt deras förra frihet bibehål 2) Menas förmodligen: hvarvid, hist 28Knd khölalna sin! ÅA ft häri