TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Toll. Sedan Erik helsat på modren, systern och systerbarnen, tog han fram några små begåfningar till hvar, och då systern efter en stund fann det bäst passande att taga de unga med sig och gå ut och lemna de varvarande litet på tre mannahand, sade rik. i det han lutade sig framåt elden: Ja, I vet nu mor! hur det är, så det är inte något lönt att tala om som nytt. — Jag tänker väl att I inte vill sätta er emot, att lemna tösen eran; jag är väl inte storbergad, men det kan alltid ligga litet i ett ar friska, arbetsföra krafter, och det har Både hon och jag. Och efter som vi tjevat ihop och det hampar sig godt, så ha vi nu så sagt, alt det kunde bli skickeligt för oss, om vi kom tillsammans. På detta vältörståndiga och långt bättre menade än uttryckta anbud svarade Slögrens-Anna, alldeles icke med den bäpnad och förnöjelse, som hon i sitt sinne kände öfver att verkligen få en af sina döttrar gift till fullo och dertill med en lottegare, aten med lugn värdighet och liksom liten betänksamhet: sNej, Gudbevars! ha emot det kan jag visst inte. Om du änskönt ingenting så stort har, så ligger det guld och groda i er samfäldt; så det skall väl med Herrans, den ej) Be ÅA. B. nr 1 6. 8 -12. 14-—17. 19—22, 2 26, 27, 20, 31—35, 37—89, 41, JA—4T. 19—5B och 60—63 och 66.