Aftonbladet – 18 mars 1865, sida 3

Men om ni står fast i er afsigt att aflägga den, hvarför behöfver ni begära min tilllåtelse dertill?? ?Några dagar derefter aflade jag den, och han tycktes ej märka det. Jag behöll således blott ett tecken, som påminte om det förflutna: det var den svarta slöjan, sinnebilden af mitt kyskhetslöfte.? Vid denna tidpunkt uppgick ånyo ltaliens lyckostjerna ofvanom synkretsen. Piemont. som deltagit i Krimkriget, hade, tack vare Cavours politiska snille, ånyo intagit siv lats som kämpe för den italienska friheten. Purin satte fsig i förbindelse med de förnämsta öfriga städerna, -och i Neapel afbidade de olika partierna med ångest händelsernas utveckling. Vår hjeltinna, som såg att hennes närvaro kunde vara till :nägon nytta för de vänner, hon egde i de liberalas leder, beslöt att lemna Castellamare, der hon tilibragt elfva månader i ett af intet stördt lugn. Biskopens råd förmådde ej qvarhålla henne, utan hon flyttade till Neapel, likväl under bibehållande af sin förra bostad för att kunna fly dit i händelse ai fara, och tog in i ett aflägset qvarter, der hon genom de mest minutiösa försigtighetsmått hoppades kunna undgå polisens upp märksanshet. En oförutsedd omständighet gäckade emellertid hennes klokhet. Ett mord begicks i det hus dit hon nyssinflyttat; polisen tog kännedom om alla invånarne i detta hus, och derigenom blef kardinalen snart underrättad om, att hans fordna penitent återkommit till Neapel. Men då han ej hade tillräckliga förevändningar för en ny häktning, åtnöjde han sig med att låta spionera på henne. Hon måste således använda den strängaste uppmärksamhet på alla sina steg för att ej blottställa sig sjelf eller sina vänner. Mot de spioner, med hvilka man omgaf henne, satte hon andra sådana, och för att lättare undandraga sig deras ujppmärksamhet, ombytte hon under en tid: at sex år aderton gånger bostad och tretiotvå gånger tjennarinna. Vi vilja ej följa henne i hennes olika företag från denna tidpunkt. Den dramatiska afdelningen af hennes lif är slutad, osh oaktadt den lidelsefulla kärlek, hvaraf hon visade sig intagen för sitt land, skulle vi kanske ej med säkerhet kunna påräkna en allmän sympati för henne. Vi ba dessutom uppnått det ögonblick, då de politiska förhållandena helgade och betryggade den frihet, hon ännu blott med bäfvan kunde njuta. Från ena ändan af Italien till den andra hade ropet: Italien ett! genljudit; Garibaldi, som landstigit med sina tusen, skulle göra sitt intåg i Neapel. Den 7 September 1860 beredde sig denna stad att mottaga sin befriare, ända från morgongryningen voro dess invånare på fötter, och bland dem Enrichetta Caraceiolo, som beslutit vara den första som tryckte generalens hand. Hon lyckades deri, men denna lilla äregirighet soite hennes lif i fara, emedan hon var nära att qvälvas i den hop, som trängdes kring hennes hjelte. Hon ansåg då äfven tiden vara inne att befria sig från sin svarta slöja. Medan presterna i San Januario?, säger hon, för att slippa sjunga ett te deum, höllo qvar Garibaldi och läto honom länge bese deras skatter, aftog jag min slöja och nedlade den på altaret, sålunda återställande den till kyrkan, som tjugo år förut satt den på mitt hufvud. Votum feci, gratiam accepi. Vid samma tid lärde jag känna en man af mogen ålder, hvilken genom sina upphöjda tänkesätt, som stodo i öfverensstämmelse med fastheten i hans karakter, tillvann sig min högaktning och tillgifvenhet. Han bar i sitt hjerta den heliga bilden af ett fritt Italos och på sin panna ett bredt ärr, till minne af ett sår, honom tillfogadt den 15 Maj af en schweizares sabel. Han älskade mig för mina olyckor Och jag honom för det medlidande, han skänkte mig.7 ( Othello.) ?Öfverensstämmelsen i våra åsigter och öden bidrog att fastare tillknyta vårt vänskapsband. Snart beslöto vi att med relisionens insegel helga denna ömsesidiga sympati, och vi anhöllo hos kyrkan om hennes välsignelse till vår förening. Kyrkan nekade formligt. Alla mått och steg, alla ansökningar voro fåfänga i för hennes obevekliga non possumus. Vi måste låta vårt giftermål förrättas genom en prest af annan trosbekännelse. Och nu är jag lycklig. Vid sidan af en man, som tillber mig, och för hvilken jag känner en lika stor ;mhet, finner jag mig i den ställning, som 3ud alltifrån skapelsen anvisat qvinnan. Hvarför skulle jag ej, då jag uppfyller nina pligter som maka och mor, kunna 0ppas på den guddomliga barmhertigheen2 nändliova oadhet 28