Aftonbladet – 16 mars 1865, sida 3

vatten — och derefter af frukost, kl. 9 til häst för att bese linierna och lägren. Som jag nyss nämnt, är den s. k. Poto macarmån lägrad uti en skogig trakt, de: man på samma gång skaffat plats semt bygg nadsmaterialer och bränsle åt lägren genon att fläckvis nerhugga skogen. På de sälunds åstadkomna öppna platserna ligga i hvar andras grannskap de olika regementen, bri gader och divisioner, som omsider åstad komma enheten, armåekår. Från inger enstaka punkt får man ett begrepp om ar måns storlek ; endast genom att rida frår läger till läger och från kår till kår insel man omsider hvilka stora truppmassor här finnas hopade. Olyckligtvis saknar jag hel och hållet de militära kunskaper, som skulle fordras af den som ville bjuda till att beskrifva armåens organisation och förskansningeliniernas natur och läge. Meriän några timmar skulle dessutom, äfven för den som besitter nämnde egenskaper, erfordrats, för att blifva bekant dermed. Alltnog — vår ridt gick förbi läger efter läger, alla i våra ögon temligen lika. På många ställen sågo vi regementen uppställda till morgoninspektion, men hvarken truppernas hållning eller utseende gaf något högt begrepp om deras martialiska egenskaper, må dessa föröfrigt vara huru stora som helst. Det är visst möjligt att den blåmelerade uniformen — lika för underkläder, rock, kappa och mössa — har många egenskaper, som rekommenderar den; en saknar den dock helt och hället och det är prydlighet; ty något fulare och osmakligare än dessa soldatdrägter utan kontrasterande reverer eller uppslag kan man knappt tänka sig. Officerarnes uniform är snarlik truppens, och många af dem buro underkläder och kappor bekomna från kommissariatet. En aldrig så litet i ögonen fallande olikhet i uniformen skulle göra dem till skottaflor för rebellernas skarpskyttar, som visat, att de upp till 5000 fots afstånd kunna med sina tunga teleskopstudsare träffa sin man. Oflicerarne bära epauletttränsar och gradbeteckningen består uti olika märken på dessa, samt uti en olika placering och gruppering afknapparne i rocken. Pill parad begagnas epauletter samt skärp, och mössan utbytes då mot en på ena sidan uppfästad svart filthat med breda bräten, guldtrens och strutsplym. Sydstatssrmåns uniform är grå och prisas äfven af Nordens officerare för dess egenskap att söra dermed beklädda trupper till en viss srad osynliga. Från hvad jag har sagt om miformen får man ej tro, att någon absout likhet i drägternas natur eller form föefanns hos de officerare — till största deen tillhörande staberna — med hvilka vi oro tillsammans. I stället för den reglenenterade bonjouren buro de flesta en kort ;ppen kavaj, hvarunder en färgad flanellkjorta framlyste med sitt öfre bihang af n hvit papperslöskrage. Mössans form synes äfven temligen bero på egarens smak, ch somliga hade derpå fästat det ordensika kårmärke, som annars bars på bröstet. tt par i mer eller mindre höga stöflor intoppade mörkeller ljusblå byxor, med ler utan passepoiler, fulländade den beväma uniformen, hvari man alldeles icke vekade att aflägga besök hos generaler, vilka föröfrigt vanligen voro klädda på amma sätt. (Forts.)