Aftonbladet – 16 mars 1865, sida 3

till att gå; och först i sista stunden, sedan de lastat på sig barnen, förde de talet på Friberg deruppe och undrade om hån kunde vara hemma. Han skulle säkert vilja se Bammal slägt, sade de, och ung slägt också, som han inte var alldeles oskyld med.? I detsamma den äldre qvinnan, liksom för sig sjelf uttalade detta, gick Agatha före ut genom dörren. Majsem blef händelsevis litet efter, och då dörren var tillsluten om systern, steg hon fram och satte i Margreta en blick, så uddhvass, att den unga matmodren ej kunde värja sig ifrån en rysning. Tatarqvinnan skrattade ilsket. Ja, du kan ha skäl till att räds för oss, du, som kan få hundratals af din egen slägt att tjena dig och ä då vill rifvas med oss om en at våra! Men hör nu, så skall visst lusten förgå dig! Vet du hvems barnet var, som var inne? Ja, det är inte nödigt, att du svarar enfaldigt. Så är det, i allt fall; och nu har du i tid fått veta det. — Lycka och välsignelse i ditt tredje äktenskap, Margreta i Prestsäter!? Med dessa ord lemnade hon stugan, men väggarne och allt hvad vägglöst var upprepade hennes ord: ?Så är det i allt fall!? ?Nej, så är det inte! Så kan det ej vara !? sade omsider Margreta till sig sjelf, liksom Gunerus sagt om detsamma en gäng. ?Ett halfårs gammalt barn!...... h, herre Jesust...... Detta rop, framkalladt af en erinran, som plötsligt drog förbi henne, kallade in brodern, som gick oeh sysslade i trädgården. Han fann systern häftigt gråtande och snyftande, och fick snart reda på hvad som var på färde. Så barnsligt att gråta så, Margreta!?