Aftonbladet – 15 mars 1865, sida 3

ELFTE KAPITLET. I Qvällen före den dagen, då far och dotter sålunda talat med hvarandra, hade de begge trolofvade så enigt och godt öfverenskommit, att detta tal ändtligen skulle försiggå, och aldrig hade Margreta Känt det alltjemt tillväxande förtroendet till sin korade fastare grundadt, aldrig hade hon mera öppet lagt det i dagen, och aldrig hade han känt sig mera viss, än då han den qvällen gick ut ur hennes dörr, att den dag snart skulle randas, då den dörren aldrig mera skulle slutas för honom. Mera än de två månaderna voro nu förflutna, sedan han sist sammanträffade med sin slägt. Den tredje månaden närmade sig sitt slut, och ehuru han ännu ej var viss å, att de ej skulle hvilken dag som helst kterkomma för att göra Agathas anspråk gällande, räddes han ej mera derför. Han kände sig så stark och så segerviss, att, ehuru han ännu ej rätt besinnat huru han skulle jaga aem ifrån sig, föll det honom ej annat in, än att han skulle kunna göra det. Derföre gick ingen skugga vid sidan af hans väg den qvällen. Den brukade annars, än i en, än i en annan form, gå framför honom, bredvid honom, efter honom, och någon gång liksom läggande sig tvärs öfver vägen för honom. Men denna qväll lade den sig icke ens