Aftonbladet – 15 mars 1865, sida 2

berg tar far mer och mer på sin sida, liksom han mer och mer tar alla med sig. Du kan tro, att Gunerus nu är långt annorvulen, långt bättre än de första dagarne, då det såg ut som om han varit mindre begriplig ibland och fått igen den stygga sinneshäftigheten. Men nu ser jag dag för dag, att det blir allt stillhet och allvar, när han rätt håller kär en menniska. Det är bara illa att han i det längsta vill, att vi skola undvika allt tal med far. Men nu har jag sagt till honom, att jag tänker låta far komma till tals om det, för det är då alldeles inte så bra annat. Men menar du inte, att det ändå är väl tidigt...; jag tror snarare att Gunerus har rätt i det att dröja. Jag skall riktigt säga dig huru det är, sade Margreta. Jag ville så gerna att allt folk skulle riktigt förstå, att far vet af och fer sitt medgifvande till visst aftal; för det emliga, som nu är med det, änskönt han går öppet fram och tillbaka här, det gör ändå att styggt folk mer tror sig på en, än om de tänkte att far styrde med. Jag vet inte så rätt huru det är; men jag hörde glunkas, att här skall nu igen stryka svart sällskap, och de trodde sig inte in på husena här, om de tänkte attriksdagsman var sinnad att bli svärfadern hans. Jag har nu allt så smått talat med far, jag, ser du; men än vill han inte rätt höra på den leden. 5å var det! sade i detsamma grannfadern och steg in genom den öppna dörren, Satt mina ögon än inte äro skumma nog för att inte se, hvad all verlden ser, det kan du begripa, Margreta! liksom att jag då har sett mer än jag vill se. Men efter det nu inte vill bli annorledes af sig sjelf, så har