Aftonbladet – 14 mars 1865, sida 2

det han såg, huru blodet gick fram och tillbaka på Margretas kinder. Jag stötte inte på dem i dug, Margreta! —— — Jag fiek höra dt de voro der, och just för det ick jag dit, för att göra upp det, så godt det kunde ske. g pp deb Sf 8 Hvad skulle du göra upp? frågade hon förundrad och säg rätt upp på honom. 4Det gamla kamratskapet, som de storma på, vet jag.4 Ja visst! Du hvarken likar dem eller liknar dem, det vet jag. Nej, jag vanslägtes litet, det har jag länge märkt. Det tycks inte, som om du kände dig stursk öfver det ändå? Vet du, jag tror i allt fall, att du aldrig är en son af det folket. Ifall det någonsin fanns bortbytta barn bland slikt folk, sem de så äro kända för att ha, så var det visst du! Han satt en stund tyst, innan han svarade: Ja, det är ju en underlig lust, att stjäla harn från den ene, och ge ut dem för den andres. De borde dock vara långt mera hulpna med annat orättfånget gods. aDen synden måtte då aldrig du varit med om, som i allmänhet inte dess bättre likar barn. 4Nej, det har du rätt is, svarade han skrattande. Hvar har du Carl-Johani eftermiddag? En må nu vänja sig till allt, ändå. — Jag skall öfvervinna det; jag skall öfvervinna det allt, Margreta ! Åter gick han orofullt upp, stack händerna i rockfickorna och korsade golfvet et ar slag. När skall vi ha bröllop? sade han tvärt och stannade. Så orimligt du kommer på med all ting, käre Gunerus, sade hon. STankarne dina komma störtande ibland, som de okända vindkastena på Trollvattnet. eMen du må vara besinnad att böja dig under de vindkasten ibland?4 tKäre! hvad talar du om?4 SAh; du har glömt det. Det var om bröl