Aftonbladet – 13 mars 1865, sida 2

NIONDE KAPITLET. Nej, se Friberg !4 sade Abla, från ladugårdsdörren, då Gunerus gick förbi vid Nedre Prestsäter — Skulle han inte in och helsa på matmora ? ?Jag har inte tid nu; men jag skall komma igen i qvällningen, säg det, om någon frågar efter mig.? Asch, så sorgmodig och folkond Friberg på det sista blifvit! Det är annat än den tiden, han kunde stå timtals och jåla. Ja men, hör nu ändå på detta ! Friberg må ha ett öga på honom, som är der inne nu, för han är visst inte så otjenlig för ett qvinfolk, som han ser ut till.? Hvem är det, som är derinne? Erik, vet jag, den nye lottegaren i Grandalen. Och Han kan behöfva en matmoder, som styr för både honom och gubben, far hans. Och du behöfver en husbonde, Abla, som du kan få styra med som du vill; och det blir nog bra styrdt, det är jag säker på. Kanske han är inne och begär dig nu? Ja, säg nu det, Friberg! Det vore allt kontant morosamt att veta. Jag tänker så mycket jag, jag som andra, som ingen ser. Ja ja, då! Inte för att han derinne någonsin i sin tid har sett på mig, såsom på schås; men i allt fall, så kan, vet jag, i tidens fullbordan allting hända. Och om så blefve till tals en gång, så menar jag att det vore just eå mycket att höra på, eom på Niklas eller andra.4 Ja visst! Men då skulle du låta Niklas pegripa, att han är dig otjen lig. Åh nej! det må stå sitt kast. Inte vill ag göra mig ovän med en sådan som han. I after som vi kommit att tala på det, så vorde allt flera akta sig för en ovänskap