Aftonbladet – 11 mars 1865, sida 3

(nsändt) Slutintryck af hr Eofods uppträdande. Då hr Kofods långa mot mina Intryck i Dagligt Allehanda riktade framställning i Aftonbladet för den 9 Mars utgör för allmänheten det mest bevisande intyg å sanningsenligheten af min karakteristik å bemälde herres sätt att tänka och yttra sig, befriar sådant mig från allt genmäle i det afseendet. Men endast hans slutrader torde fordra ett varomål. De lyda så: ?Jeg er virkelig i hvor usandsynligt? det end forekommer J. A. H. endnu officer i tjenst?; det vil sige: jeg var det i alle fald den gang J. A. H. kundgjorde sit Pvidrige intryck?. Men skulde dette uheldigvis have forplantet sig til general Hansen, så torde J. A. H. kunne glede sig ved dog at have feldet en mand, forstår sig: med sin pen?. Jag torde böra befria mig äfven från skenet att hafva haft någon detektiv del i upptäckandet af J. A. H:s hemskulder. för det första nderrättar Stockholms Dagblad för den 28 Febr. att Berlingske Tidende för den 24 ?i skarpa ordalag uttalat sitt (rättvisa) ogillande? af de yttranden hr K. enligt Dagens Nyheter haft i sitt föredrag. Hr K:s oskickliga uppträdande var således utan allt mitt förvållande kändt i Köpenhamn. För det andra och hufvudsakligen måtte hr K. väl vara en så frisinnad man, att han icke vill att det skall hemma vara okändt hvad han på utländsk botten offentligen säger om sitt land, eller tror sig vara fridlyst för en sträng kritik af yttranden, hvilka icke undfallit honom i obevakade ögonblick, utan som han så oförbehållsamt och con amore uttalat. Det är visserligen sannt, att allt hvad han yttrat borde snarare hafva uttalats i Danmark, ty oss angå icke dessa jämmerliga tvister; en hvar bör tvätta sitt orena linne i eget hem och ingen fosterländsk svensk vill fiska i detta grumliga vatten. Men om hr K. skulle kunna på något sätt fällas, har detta icke skett genom min penna, utan genom hans egen oförtrutna mun. Det skall säkerligen förvåna, isynnerhet hvarje svensk oflicer, att en dansk man, som offentligen så talar om sin konung, sitt land, om ställningen inom sin armå m. m. kan vara Pofficer i tjenst?. Det var sannerligen otroligt, och för visso kan påstås, att aldrig någon svensk, äfven efter våra största olyckor, kan på utländsk mark sålunda gifvit ifrån sig sina missnöjen. Slutligen bör jag, såsom ett fullkomligt misstag, beifra hvad hr K. behagar lägga i min mun, att jag skulle hafva anseti det vara uret, iser af en underordnet befalingsmand, att dadle? etc. Intet ord i min lilla artikel syftar hitåt. Om något tvärtom skulle kunna tala till hr K:s ursäkt, så är det just hans ungdom och hans underordnade ställning. Med graden hade graden af hans ansvar vuxit; ty äfven den af general skulle icke skydda för förebråelsen, om förtjenad, att vara politisk öfvermage. J. A. H.