Aftonbladet – 10 mars 1865, sida 3

Det svafvelheta hafvets vågor måste dela sig såsom röda hafvets vågor delade sig för Israels barn på deras förelagda färd till det förlofvade landet. Han gick fram till Agatha, som ett par ögonblick dragit sig tillbaka, tog henne vid armen, förde henne tätt intill det sofvande barnet och sade med en blick, skärpt som den hvässta lien: Ar detta ditt barn ?? PDet göres icke nödigt att svara på, sade hon lungt, dragande åt sig sin illa medfarna arm, det rör dig närmare, att det är ditt.? ?Du har inte brådskat med att låta mig veta det?, sade han. ?Du må finna det naturligt, att jag, som är litet känd med huru det går till ibland, tycker att detta kom väl lägligt till hands...? Tror du att det är något, som är hvarken mitt eller ditt ?? frågade hon. ?Jag säger blott, jag, att det kommer, som gamla mors uppenbarelser pläga komma, just som de bäst behöfvas.? Agatha svarade ej. Hon lade sig på knä vid bädden och lutade sig öfver det slumrande barnets feberröda kind. Efter att ha betraktat barnet länge, steg hon upp och sade leende: ?Det är dina drömmar under ögonlocken. Du känner nog igen dem?? ?Jag har sett på det?, svarade han. ?Det är icke mer likt mig, än dig.? Se då på det än en gång!? Vi likna alla hvarandra, vi barn af förbannade fäder. — Det hör jag dag ut och dag in!? Vi göra det i stort, det göra vi; men inte i det minsta; inte drag för drag. Men der är hvart drag ditt! . Du skall se en gång de ögonen öppna! .. Men du sätter ingen tro till hvad du self ser... Du skall få bättre att stödja din tro på; du skall få höra det af någon, hvars ord du tror mera på, än på den bibel, som nu skall låtsas vara din. — Du vet väl hvem jag menar?? Han visste det nog. Blodet steg honom