Aftonbladet – 10 mars 1865, sida 3

försedd med respengar begifvit sig på flyk ten till Norge. De begge andra häktade: först, Anders Olofsson något sednare, hvar emot åtskilliga andra såsom mindre brotts liga tillätos vistas på fri fot. Ransaknin gen fördes med stor omständlighet; mycker vigt lades på att få utrönt, hvilka persone utom ståndet som till upploppet medverkat men i protokollerna antecknades blott de som var graverande för de underordnade: man undvek att der införa namnen på dem. som ej direkt kunde åtkommas. Kommis sionen visade i det yttre stor vördnad föl purpur men den träddes så nära som möj: igt. Mot de häktade förfors med mycken stränghet. De klagade öfver otillräcklig och dålig föda; men kommissionen, som fått medel till ?vissa utgifters bestridande? (d. v. s. till spioneri), beviljade icke al dessa till fångarnes förplägning, utan föreskref väl att de skulle få en daler silfvermynt om dagen, men som genom öfverståthållaren skulle anskaffas. Då en af fångarne en dag från fönstret ropade till folket utanför: ?Vi frysa och svälta!?, så — och för att förekomma folkskockning? — gaf kommissionen betallning om fönsternas tjenliga igenapikning?. Då längre fram ransakningen skulle företagas en eftermiddag, uppstod fråga om huru fångarne utan fara skulle kunna till erresten återföras, om trängsel uppstod. Bönderna förordade begagnandet at hyrvagn, ?på det att icke de, som torde i sina samveten vara lika brottsliga, må taga rädsla till sig och begifva sig bort, om de höra att fångarne äro med handklofvar belagda?. Af samme tanke voro två prester och två adelsmän. Alla fyra borgmästarne röstade för handklofvar och likaledes fyra af de andra stånden, förmälande sig ej kunna lita på vakten och anseende att handklofvar ej vore nesliga för dem; att med dem ej borde hafvas hvarken politiska eller juridiska konsiderationer och att nämnde redskap kunde väcka dem till uppriktig bekännelse. Då af de 16 närvarande ledamöterna 8 röstade för handklofvar och 8 för hyrvagn, beslöts att en sådan genom vaktmästaren skulle anskaffas och af ordföranden sedan efter räkning betalas. Under ransakningens fortgång blefvo genom vittnena, de flesta tillhörande bondeståndet, allt flera i saken indragna. De nekade väl i början och sökte förmildra sina åtgärder, men erkände efterhand sina af oförstånd och upphetsning begångna tei. Men ransakningens afslutande måsie uppskjutas till följd deraf, att kommissionen under tiden fick vigtiga högmålsprocesser att undersöka och afdöma — deribland öfver de 10 personer, som deltagit i den natten emellan den 21 och 22 Juni 1756 upptäckta konspirationen till regeringssättets störtande? — hvilka redan den 16:de i påföljande månad dömdes till döden, och bland hvilka åtta strax derefter afrättades. (Forts. följer.)