Och du uttger dig att vara en af de krist na, och du ttror, att icke de kristnas Guc skyddar barnens rätt?? Prat — gamla mor! Vi skydda väl så godt barnens: rätt, vi sjelfva?, afbröt er manlig röst med ett sorglöst skratt. De var Agathas svåger, som jemte tre, fyra andra af sällskapet kom till stället. Nå vackra gosse!? fortsatte han. Hvad tycker du i din fadersstolthet? Du tycker väl, som den store Guden er, då Han såg på sit verk och fann det godt! Säger ingen om det... Du må annars blygas, min gosse. att icke vilja vidkännas hvad den fattigaste och ringast hållne af oss än aldrig undan: dragit sig.? Det var som om blodet stockat sig kring hjertat, då Gunerus hörde den mannen tala, som var den ende af hans folk, som han till viss grad satte ett pris på. Han gick fram tilll honom, slog honom i hand och sade: Det är lättare för dig, gamle kamrat, att dömma, än att känna, i detta fall. Lifvet :är litet värdt för en af oss, det veta vi alla, och vi sky aldrig att lemna det i sticket, men så visst som det är en sanning, så visst är också, att jag förr uppger mitt, än jag lyss till fagra lögnerskors prat.? Men ditt är barnet.? ?Det rör mig icke! Om det än vore mitt, så är det dock tillkommit utan fri vilja och jag erkänner det -— aldrig.? Icke så hetsigt, min gosse!? sade mannen. Vi få tala derom sedan... Min utvalda der! Hvad har du i det knytet? Salt fläsk? Från herregården — skönt! Sätt på och stek.? En af qwinnorna hade redan uppgjort eld och hänggde deröfver en gryta, som var fästad vid een kedja, i tvenne närstående träd, under (det den utvalda? — Agathas syster Majsen — började att tömma det knyte, hvari hon hade den sammantiggda middagskosten. Hon plirade med ögonen åt vissa väderstreck, visande mannen, från hvilka ställen de medhafda läckerheterna förskrefvo sig. (Forts.)