Aftonbladet – 9 mars 1865, sida 3

ckså till mig det, Men för att du nu må egripa, att det inte var något kast af mitt nmör, så vill jag rent ut säga dig, att saen var den, att den gly-fågeln Niklas hitade på att komma och säga, att han sett lig i sällskap med någon der vidsoluppsängen dagen efter. Men jag fick sedan öra af andra, att den, som du skulle ha vällskapat med, den var då inte i socknen en gång. Så enfaldig var jag redan då. Men uu tänker jag, att du ger mig till den tiden ?...7 Han svarade icke; men han ville taga henne om lifvet. Dock — som han skulle söra det, så tycktes han ej kunna komma sig för. Han sade blott mycket sakta: Och det var du så rädd för, Margreta? ..? ?Du kan fråga det! Jag var så illa till mods en tid, så hade jag haft så stort skäl ill det, som jag hade galna inbillningar, så nade jag väl aldrig i min tid sett åt dig nera.? ?Du tänker då inte, du?, sade han liksom muntert, att kärleken lider allting och förärager allting ?7 4I den frågen har jag väl bhfvit så mycket pröfvad 1 mina dagar, just för att jag haft så svårt att förlika mig med den?, sade hon allvarligt. Nu vet Gud, att jag har förlåtit och gifvit Herlog till allt hvad jag för hans olyckliga svaghet fann ofördragligt. Men det säger jag dig öppenhjertigt, så underligt det låter, att hvad jag lidit och fördragit af en, det skulle aldrig min kärlek kunna lida och fördraga en gång till. Nej, derföre skall jag heller inte bli ående på Höfdingen och pimpla, när vi li gift folk, sade han. På Höfdingen eller annorstädes, der pröfningen vore än ofördragligare, kommer på