Aftonbladet – 9 mars 1865, sida 2

SJETTE KAPITLET. På eftermiddag-n af den dagen, då de tvenne, som så länge sökt, omsider iunnit hvarandra, hade Margreta hela slägten hemma hos sig. Det var icke hennes aufsigt, som nämndt är, att i ord upplysa någon om hennes och en annans afual; men hon ville doek visa dem, att hennes förhållande till Gunerus var något ganska vänskapligt, för att deraf kunna sluta till, huru de skulle upptaga underrättelsen en gång om -— såsom Carl-Johan sade — den svarta och hvita stammens blandning. Guneruw var denna afton mera jemn, mera till sin egen fördel, mera högt öfver alla de andra, syntes dem sjelfva, än de någonsin sett honom förut. Detta hans sätt gjorde den verkan, att de inom sig alla erkände, att han numera ej behöfde någons hjelp, utan stod som en man för sig. Endast Margreta sjelf tyckte sig finaa hos honom, förupderligt nog, mindre samling och mindre tillfredsställelse, än hon h de trott, att denna dag bort skänka bonom. De hade hela qvällen suttit ute, i hagen under ett allmänt, långt och vänligt semtalande, såsom vanligt var, då endast sligten var tillsammans. Då de alla gätt om qvällen, var hom viss på, att Gunesus skulle komma tillbak:aa en stund, och som Carl-Johan alltid hade goda ögon och förstod, ait de ej nu längre ville sitta i hagen till hvarje förbigåendes beskådande, och ej heller inne i stugan bland alt husfolket, så fick han sådan lust på att gå ut och lustvan :ra en stund i den vackra Majnatten och lät dermed sin kammare bli tom och ledig. Gunerus kom också ganska riktigt snart tillbaka; och efter att ha öppnat fönstret åt hagen, hvarifrån Majluften sgömmade in.