tydde det, att när jag ber dig hålla, skall du släppa, och när jag ber dig släppa, skall du bålla. Då betyder det, att begrafningspsalmen skall gälla för en brudfärd i år.? Ja, sådan kan brudfärden vara till ibland.? ?Nu tar jag upp för Friberg!? sade CarlJohan, sprang ut och kom in. uPsalm under dyr tid! — Nej, i år är det för soperent dumt! — Inte kan Friberg få ondt af årsväxten. — Nu må jag se för miv sjelf! Tag då bara inte upp brudvigseln, det ber jag dig!? sade Margreta leende. 4Jo, nu skall en få se, att det vill säga någonting! — Åh, du lefvandes! Barndop — nöddop! — Nej, tack, inte för mig, sa Skrå-Petter. -— Det hade varit bättre att du hade tagit upp, Abla! Der har du boken. Nu vill jag den ingenting mer. Abla, som nyss kommit in, jemte Erik, fick upp en psalm för sig under krig och örlig och för Erik en missdådares. Det är bara tvärtföre i qväll! sade Carl-Johan. ?Vi må hellre lävga färg under tallricesar. Rödt för bröllop, hvitt för barnsöl och svart för begrafning. Och dermed lade han färgade lappar under hvälfda hvita tefat och lyckades derpå att få begrafning åt sig sjelf, bröllop åt Margreta, dito för Gunerus, samt barnsöl för Abla och Erik. Men Abla blef röd och missnöjd och sade att det var bara för att Carl-Johan velat ha det så. Då kan I begge, om I inte vill ha det så?, sade Carl-Johan, göra som prinsessan i det äfventyret, som på sin bröllopsqväll gick ned till qvarnhexan, för att be henne att få lära sig huru hon skulle slippa att bli besvärad med barn i sin dagar. Hon fick då telf korn, som hon skulle kasta ned under qvarnhjulet. Och för et