Aftonbladet – 8 mars 1865, sida 2

astadt, en del af den danska nationalite-f en lemnad i fiendehand och arffienden ommen den återstående delen närmare in å lifvet. Det andligt nationella lifvet hade dit en svår förlust; i sång och saga, minne ch hopp, i dess bäste mäns sträfvanden var evarandet åt Danmark af det gamla danka kronlandet Slesvig så införlifvadt, så nväfdt med hela folkets föreställningssätt, ! ehof och ändamål, att dess lösryckande l!: ar liktydigt med amputationen af en lem : organismen; en god del af litieraturen, n del som kraftigast och bäst burit den ationella stämningen, har blifvit en lögn, l edan Dannebrog slitits ned från Danne-l virke, från drottning Thyras gamla vallar, rån den nordiska nationalitetens urgamla sränsmärke mot söder. Vidare var ett sålant krig, åtföljdt af en sådan fred, medan lock ännu möjligheten fanns qvar att kämpa ch falla med ära, en fläck på nationens reder och goda namn — en dyr förlust för tt folk, ringa till antal redan före kriget, innu ringare nu. Kom så, till råga på lyckan, den inre splitringen, då den antivätionella och mot den nyare frihetsutveckingen fiendtliga reaktionen höjde sitt baner ych utmanande trädde upp emot folket. Palaren gaf här en karakteristik af Augustiföreningen, hvilkens medlemmar han indelade i tio kategorier. Främst i spetsen gå hrr generaler de Meza och Hegermann samt örlogskapten Rothe m. fl. I andra rummet komma en del gardesollicerare, i tredje en hop ?kammar-, hofoch andra junkrar?, i fjerde skråmästare, som ej kunna försona sig med Junigrundlagens löfte och frukta näringsfriheten, i femte åtskilliga godsegare. som äro förbittrade mot den politiska utvecklingen sedan 1848, i sjette och sjunde bankrutterade köpmän och fala litteratörer, i åttonde reducerade officerare, i nionide förlupna tyskar och slutligen i tionde, ensamt stående och omöjlig att inrangera i. någon af de föregående grupperna — hr Krebs. För Norden i det hela äro krigets följder lika allvarsamma. Den nordiska nationaliteten, som så väl behöfver taga vara på och skydda hvarje sin minsta del, är ej obetydligt försvagad genom förlusten af några hundratusen menniskor af de ej många millionerna, och det just af de kraftigaste, de bästa, som hittills häfdat denna nationalitets rätt och bestånd på en af dess hotade gränser. Krigets utgång ställer oss under ögonen faran af ettryskt satrapvälde vid Öresund. Det vore något för Sverge och Norge att besinna. Talaren riktade ej mot de förenade rikena några förebräelser, men han hemställde till närmare öfvervägande, om de ej sett sina egna intressen illa till godo. då de ej hjelpt till att afvärja en för helo Norden gemensam fara. Talaren slöt med en varm maning till enighet och sammanhållning mellan Nordens folk, hvilken mottogs med det mest lifliga bifall af hans intunacnprada Shärara a RA